OS-medaljör i Lysvik - tog Pichler till Sverige: ”Utan honom ingen framgång”

Leif Andersson har en lång meritlista bakom sig inom skidskytte: OS-brons som aktiv, förbundskapten och gymnasietränare i Torsby.

Det var också han som tog Wolfgang Pichler till det svenska landslaget.

Nyligen gästade han församlingshemmet i Lysvik - för gubbfrukost.

– Det var först när Wolfgang kom in som vi började träna ordentligt, säger han.

Född i Finspång men det var i Torsby som skidskyttekarriären började ta fart i slutet av 1970-talet.

Planen var, som för de allra flesta på den tiden, att satsa på längdskidor. Men under sin tid på skidgymnasiet i Torsby, valde Leif Andersson att skifta fokus till skidskytte.

– Jag umgicks främst med skidskyttar i gymnasiet, därför var jag med och provade lite grann. Det gick inte riktigt som jag ville inom längdåkning, jag kände inte att jag hade den utveckling som jag behövde. Då testade jag skidskytte, det gick bättre och var roligare.

Då var inte skidskytte som det är i dag.

– Det var litet, vi fick uppmärksamhet var fjärde år när det var OS. Men vi blev nästan förlöjligade eftersom vi var lillebror till längdskidåkning. Vi var amatörer, det var väldigt låg nivå på verksamheten. Många såg oss nog som misslyckade längdskidåkare.

Leif Andersson var med i fyra OS; 1984 i Sarajevo, 1988 i Calgary, 1992 i Albertville och 1994 i Lillehammer. På sina fem individuella OS-starter lyckades Andersson som bäst att komma på en åttonde plats på distansen 1984. Han var med i VM fyra gånger med en 29:e plats på en sprint i Ruhpolding 1985 som bästa resultat.

Det som sticker ut i Anderssons karriär är OS-bronset som han tog den 16 februari 1992 i stafett tillsammans med Ulf Johansson, Tord Wiksten och Mikael Löfgren.

– Jag var egentligen inte så duktig om man jämför med de som är aktiva i dag. Det var egentligen inga topplaceringar för mig, jag fick aldrig stå på något podium. Höjdpunkten för mig var OS 1992 när vi tog brons.

Tog Pichler till Sverige

Året innan hade Leif Andersson petats i landslaget. Det öppnade dörrar för en viss Wolfgang Pichler.

– Det är en lång historia som började redan 1985, när jag hälsade på hans kusin, Walter Pichler, som också tävlade i skidskytte. Jag var i Tyskland ganska mycket på den tiden.

– 1991 åkte jag ur landslaget, jag hade haft lite medicinska problem samtidigt som det kom en ny generation med många duktiga skidskyttar. Då frågade jag Wolfgang om han kunde bli min privata tränare. 1994 slutade jag med skidskytte. Året därefter, när svenska landslaget letade ny förbundskapten, föreslog jag att jag och Wolfgang Pichler kunde ta hand om ansvaret.

Så blev det. 1995 anställdes både Leif och Wolfgang som tränare i förbundet och framgångsresan som sedan följde är ett välkänt kapitel i svenskt skidskyttes historia där den senare blev kvar i många år.

– Utan honom hade vi inte haft någon framgång, det är jag övertygad om.

Vad var det som utmärkte Wolfgang Pichler?

– Han hade ett bra träningskoncept som jag köpte till 100 procent. Det var först när Wolfgang kom in som vi började träna ordentligt, mycket hårdare och mer strukturerat. Det var en helt annan nivå på träningen.

Imponerad av Emil Nykvist

Leif var ledare för svenska landslaget fram till 2005, då han började som gymnasietränare i Torsby. Där jobbade han fram till 2022 när han gick i pension, och tränade bland andra Emil Nykvist, Sunnekillen som tagit stora kliv senaste åren och numera tillhör A-landslaget.

– Jag trodde inte att han skulle komma så här långt. Men Emil har alltid varit väldigt träningsflitig. Kanske inte den extrema talangen, men han har en vilja och drift, inte rädd för att plåga sig och bli trött. Det kommer man långt på. Han var också en bra skytt redan på gymnasietiden, det är viktigt att få stabilitet på skjutvallen.

När Leif Andersson var aktiv fick skidskytte ytterst lite uppmärksamhet i Sverige.

I dag är det en av landets mest populära sporter att följa på tv.