Nytt år, samma tuffa läge.
Så beskriver lanthandlare Hamid Bahrini verkligheten i Prästbol.
Nu överväger han förändringar.
– Jag måste fatta ett beslut, säger han.
Nära på dagen har ett år gått sedan vår senaste intervju.
Då berättade Hamid Bahrini, ägare till Svanviks handel i Östra Ämtervik, om tuffa tider.
Det är giltigt än.
– Tyvärr har jag fått lära mig att på något sätt klara mig på sommarförsäljningen. Höst och vinter är det kämpigt. Det är som under förra året.
Vi sidan av butiksverksamheten finns även bistro, catering och kafferosteri.
– På så sätt försöker jag överleva. Det har hittills hjälpt mig att klara av tuffare tider.
”Undrar om jag ska fortsätta”
Men det är mycket att driva runt på egen hand. Hamid har provat att anställa men inte träffat rätt. Nu står han inför ett vägskäl.
– I värsta fall får jag stänga ner butiken och bara satsa på bistron. Jag vill ju gärna ha båda, det ger en känsla av att bygden lever. Men nu, under de närmsta månaderna, måste jag fatta ett beslut. Hur jag än försöker med kaffe och catering går butiken back. Då blir det plus-minus noll.
Precis som senast upplever Hamid att många i närområdet inte bjuder till så som han hade önskat.
– Generellt är det lite tråkigt att lokalbefolkningen inte tänker på en. Det är som att de glömt bort mig och det är inte bra. Tio–femton procent av dem är stammisar och brinner för butiken, men de kan tyvärr inte dra hela lasset. Resten utnyttjar den vid behov, i akuta fall. När jag inte får tillräcklig respons undrar jag om jag verkligen ska fortsätta.
Hur länge orkar du köra på?
– Det är en svår fråga. Jag har jobbat i fyra år utan vare sig semester eller återhämtning och lagt all tid, energi och förhoppning åt det här stället. Kroppen börjar säga ifrån. Jag vill inte stänga ner och ge upp. Viljan finns, men känslan är att jag kan gå i in väggen när som helst.
Finns det en lönsamhet i det?
– Det finns en jättestor potential i verksamheten, men jag har inte kunnat utnyttja den. Hittills har jag gått runt och letar efter rätt person som kan hjälpa mig. Migrationsverket har gett avslag, men jag fortsätter kämpa för att få hit min syster från Iran.
”Ska inte tycka synd om mig”
I december tar han hjälp av grannen Markus för att själv kunna satsa på julmat från bistron.
– Han driver butiken och jag kommer att servera varje dag. Hoppas att folk kommer hit och att det blir en bra avslutning på året. Jag vill att det ska vara naturligt att för folk att handla i lanthandeln. De ska inte känna att de gör mig en tjänst och tycka synd om mig.
Hamid bor i butiksfastigheten och inte blir det mycket tid över till annat. Att lanthandlartillvaron är en livsstil skriver han lätt under på.
Och så vill han fortsätta ha det.
– Det har varit en dröm för mig att kunna bygga upp och driva något eget.