När jag häromdagen vandrade från Mallbacken norrut mot Ransbysätter stannade jag till vid en grå timmerstuga högt upp på en västvänd bergssluttning; en välbevarad säterstuga. Där levdes fäbodliv ännu på 1900-talet, berättade en närboende.
Från slutet av 1800-talet förvandlades flera sätrar häromkring till åretombebodda småbruk – den boendetyp som ännu dominerar i denna lilla parallelldal en knapp mil öster om Övre Fryken.
Av traditionellt jordbruk återstår bara spridda rester – men nyligen såg jag betande fjällkor bortåt Älgsjön. Och häromdagen kom jag i samspråk med en nyinflyttad tysk familj som – i likhet med flera andra jag träffat i bygden – säger sig i möjligaste mån vilja leva på självhushåll.
Från bergsområdena österut, med toppar på uppemot 400 meter, rinner en rad bäckar samman: Björkan, Älgån, Utterbäcken... I höjd med Ransbysätter flyter dessa vattendrag samman till Björka älv – som efter en serie vattenfall och forsar (där det ännu fiskas bäcköring!) makligt rinner vidare till sjön Björken, för att så slutligen ta sig ut i Fryken, vid Edsbjörke.
Det har varit en solig, stilla höst. Jag lär känna min nya hemtrakt genom promenader i alla riktningar – helst också upp på alla bergstoppar, för överblickens skull.
Därtill många timmars lingonplockning. På de bästa ställena fick jag ihop tio liter på en timma. Nu har vi rårörd lingonsylt som räcker till i vår. Knappast tillräckligt för att kvalificeras som självhushållning, men i vart fall ett litet steg i den riktningen.
Men, nästa år… Då! På den lilla åkertegen ner mot Björka älv ska vi ha friodling och växthus. Senare även höns och getter. Går planerna i lås bidrar vi till grönavågenrörelsen i Gröna dalen.
Kanske ska vi också skaffa får. Minns att jag redan 1972 drömde om att ha får. Kan visserligen bli svårt att kombinera med resor till Berlin och Rom (vad vore livet utan opera och storstadskaféer) men kanske kan vi bli fodervärdar och ha får bara över sommaren.
Vintern närmar sig. I övre Dalarna, där jag bott de senaste åren, var det i regel snö hela vintrarna. Men efter att ha detaljstuderat diverse klimatkartor ser det hoppfullt ut: Ransbysätter ligger i växtzon 5.
Lysvik däremot, sju kilometer västerut, tillhör zon 3. Men Ransbysätter ligger dubbelt så högt, 130 meter över havet. Jag hoppas att dessa metrar ska visa sig tillräckliga för att ge åtminstone många snödagar.
Annars har jag en plan B: Hovfjället.
Bara tio mil norr om Vänern, men jag bor vid en älv, nära ett fjäll!
Björn Erik Gustavsson