Jonathan, 28, vädjar till politikerna: ”Varför är inte min åsikt intressant?”

I morgondagens kommunstyrelse beslutar Sunne kommun om att lägga ut personlig assistans inom LSS på ett privat företag.

Det får förlamade Jonathan Eriksson Torell, 28, att rasa.

Om beslutet går igenom kan han bli av med alla sina assistenter.

– Det känns inte som att min åsikt var intressant överhuvudtaget, som det ofta gör i min sits, säger han.

Fryksdalsbygden har tidigare skrivit om Jonathan Eriksson Torell, som sommaren 2018, bröt nacken och förlamades från axlarna och neråt.

I dag har han personlig assistans dygnet runt; fyra heltidsanställda och en på halvtid.

Om Sunne kommuns verksamhet av personlig assistans ska läggas ut på ett privat företag, kommer Jonathan Eriksson Torell bli av med samtliga sina heltidsanställda assistenter.

– De har sagt att de kommer att söka sig någon annanstans.

Detta trots att socialutskottets ordförande Åsa Waldenström (M), bekräftade i en FB-intervju förra veckan att dagens personal erbjuds tjänst hos den privata utföraren, om skiftet blir verklighet.

– Även de personliga assistenterna har familj, bostad och räkningar som ska betalas. Med tanke på att det privata bolaget som erbjuder lägsta pris är det som kommer att vinna, betyder det också sämre ersättning för löner för assistenterna. En privat samordnare erbjuder oftast timlön i stället för månadslön, som brukar innebära betydligt lägre betalt. Hur gärna jag än vill skrika till mina assistenter att de ska stanna kvar, så förstår jag hur de tänker.

– Med dagens höjda priser, vem vill gå med på att gå till en ny arbetsgivare för att göra exakt samma jobb som tidigare, fast med lägre betalt och sämre trygghet?

Jonathan har själv varit i kontakt med Åsa Waldenström.

– Hon lät väldigt förvånad över att mina assistenter inte var sugna på att bli med.

Kommunen har inte haft någon dialog alls med Jonathan.

– Jag fick reda på det här när jag läste artikeln på Fryksdalsbygden. Det känns inte som att min åsikt var intressant överhuvudtaget, som det ofta gör i min sits. Jag förstår inte varför.

Det tar tid att bilda ett personligt band till sina assistenter. Att börja om från ruta ett skulle vara ett tungt slag, menar han.

– Det känns för jävligt. Jag har haft mer eller mindre samma assistenter från början. Vi har lärt känna varandra, vi är kompisar. Går beslutet igenom ska det alltså komma en helt ny grupp. Det är inte jätteroligt att utbilda en ny personal, lära känna en ny människa som ska se mig i mina mest utsatta situationer.

Kan du förstå varför de vill göra det här skiftet?

– Det är en ren och skär pengafråga.

På onsdagens kommunstyrelse beslutar de i frågan, som även följs av beslut i kommunfullmäktige senare under månaden.

Jonathan hoppas att politikerna i Sunne tänker om.

– Jag vill i alla fall tro att någon aktör i samhället ska se mig som en människa med drömmar, planer och ett eget liv. När inte ens de demokratiskt valda aktörerna kan lyssna på mig och respektera att jag kanske har en åsikt om vem som ska hjälpa mig i duschen, då känns det väldigt respektlöst. Jag har, precis som alla skattebetalare i kommunen, jobb, hus, hund, drömmar, kompisar och familj med mera. Jag förstår inte varför jag inte ska få vara delaktig i min egen framtid.

– Hoppet är det sista som dör. Jag försöker alltid tänka positivt, men jag inte annat än känna en viss hopplöshet över det här. Det är inte ett tecken på svaghet att ändra sig och säga att det här inte blev rätt. Jag hoppas att politikerna kan visa på styrka och tänka om, säger Jonathan Eriksson Torell.

Läs också: