Richards hjärta klappar för Luton: ”Jag bet sönder en tand - så nervöst var det”

Om några veckor spelar Luton Town F.C. sin första Premier League-match i historien.

En som kommer sitta bänkad är Richard Bergström, 55, från Västra Ämtervik - som följt ”The Hatters” sedan tidigt 1980-tal.

Fryksdalsbygden besökte den fanatiska supportern, som berättar om Lutons långa resa tillbaka till toppen, den speciella hemmaarenan och hur han tror att de klarar sig i världens bästa fotbollsliga.

– Det var någon som sa att man väljer inte laget, det är laget som väljer dig. Det bara blev så.

Richard Bergström om varför han fastnade för just Luton.

Ett supporterskap kan uppstå på alla möjliga vis. I vissa fall kan man ta efter en förälders favoritlag, andra fastnar för en viss spelare i ett lag, eller de snygga tröjorna. Sedan är det du och ditt favoritlag för resten av livet.

Richard började gilla Luton tidigt 80-tal, när han var tonåring.

– Jag minns att vi skulle till England på en skolresa 1984. Då hade jag sparat pengar, och hade ett extrafack med oförutsedda händelser. Jag la allihop på den tröjan som hänger på väggen här borta.

På den tiden spelade Luton i högstaligan och intresset för engelsk fotboll i Sverige stort, mycket tack vare Tipsextra.

Men Luton fortfarande relativt små.

– På den tiden var det inte så himla lätt att få tag i prylar. Då kom det som små kataloger, där fanns det flera sidor med Arsenal och Manchester United-grejer, men bara tre artiklar totalt att välja bland i Luton.

En av hans allra bästa Luton-minnen kom mot just Arsenal, 1988, när de vann Ligacupen med 3-2. En klassisk match där man vände Arsenals 2-1 med tio minuter kvar till seger.

– Det är den titeln vi har som är av dignitet, jag har köpt matchen på video.

Hur ofta ser du om den matchen?

– Det händer när man vill bli på bra humör, skrattar han.

The Hatters, som de kallas, spelade i högstaligan fram till 1992 - säsongen efter bildades Premier League. Om några veckor spelar de alltså första PL-matchen i klubbens historia.

Att de skulle ta sig till toppen igen är nästan en saga, med tanke på de tuffa utmaningar som präglat resan, både på och utanför planen.

När Luton föll ur högstaligan 1992 blev det ett fall i det engelska ligasystemet. Från toppdivisionen 1991 till tredjedivisionen fyra år senare.

– Jag såg min första match på plats runt 2000, ganska sent egentligen. Då var vi långt ifrån högstaserien, vi mötte York. Men även då var det svårt att få biljetter, det är nästan alltid fullt på läktarna.

Rasade ner i seriesystemet

Det var inte första fallet för Luton - och inte sista.

2004 vann man den då rebrandade League One, men degraderades två gånger på raken 2006 och 2007.

Det skulle bli sämre än så. I 2007 hamnade laget nämligen i rekonstruktion och fick ett poängavdrag på tio poäng. Året därpå fick man ett nytt poängavdrag - då på hela 30 poäng. Bakgrunden: felaktigheter i ekonomin under flera år. Ett poängavdrag som Luton inte klarade av och halkade säsongen 09/10 ner till Non-leaguefotbollen utanför ligasystemet.

Det blev fyra säsonger som ett non-leaguelag för Luton.

– En våldsamt dålig ekonomi under flera år, till slut hinner verkligheten ikapp.

Hur var de här åren för dig som supporter?

– Det var pest och pina. 2011 hade vi chans att gå upp till League Two igen men förlorade finalen mot AFC Wimbledon på straffar. Då var det inte roligt att veta att ytterligare ett år väntade utanför proffsfotbollen.

Även om Luton, på den tiden, var långt nere i seriesystemet, följde Richard Bergström sitt lag lika nära.

– Ja absolut, jag såg via streamingtjänsten iFollow, men alla matcher gick tyvärr inte att streama.

Säsongen 13/14 tog man klivet tillbaka till League Two och ligafotbollen. Nu började Lutons imponerande återtåg igen. Efter att precis ha missat klivet upp 16/17 lyckades man ta sig till League One 18/19 och vinna serien. Året därpå var man alltså i Championship.

– Det gick fort, men det är inte helt ovanligt att det gör det. Klubben hade blivit mer stabil, vi fick in tränaren Nathan Jones som var en lyckoträff.

Championship är en liga som många tycker om. Den är känd för sitt fysiska spel.

– Det är en oerhört intensiv liga, jädra högt tempo på allting. Och det finns väldigt bra spelare.

Den gångna säsongen var Luton ett topplag från start. De slutade på en tredjeplats i Championship (andraligan i England) och kvalificerade sig till playoff - trots att tränaren Nathan Jones lämnade mitt under säsong.

– Han köptes ut av Southampton som gjorde att vi håvade in miljoner.

Rob Edwards ersatte succétränaren, och vissa befarade att det skulle bli svårt för Luton att fortsätta vara ett topplag.

– Jag trodde också det, men med facit i hand var det inte fel att få in en sådan som Rob Edwards. Av det jag sett på tv verkar han vara en mycket lugnare och stadigare person än Nathan Jones, som är oerhört krävande.

Playoffdramatik

Luton fortsatte vinna och tog - för andra året i rad - en plats i playoff. Där väntade klassiska Sunderland i semifinal.

Hemma i Västra Ämtervik satt en nervös Richard Bergström.

– Under matchen åt jag en kola, då bet jag sönder en tand. Så nervöst var det, skrattar han.

Luton slog ut Sunderland och tog sig till finalen på Wembley. I final väntade överraskande Coventry, som slog ut favoriten Middlesbrough.

85 000 supportrar fanns på plats för att följa ”miljardmatchen” mellan Luton och Coventry på Wembley. Richard Bergström, en av dessa.

– Det är lika jobbigt att vara på plats, säger han och skrattar.

– Vår start var inte jättekul heller, när vår stora ledare, Tom Lockyer, föll ihop. Ingen såg vad som hände, vi stod där och fattade ingenting. Då kändes det som att det aldrig kan gå hela vägen.

Men Luton tog ledningen och var det klart bättre lagen i den första halvleken.

Den andra halvleken rena motsatsen.

– Det var en pina, det kändes som att Coventry sprang runt hur de ville i vår backlinje. Vi gick från att dominera första halvleken till att helt vända på initiativet, det är fullständigt livsfarligt att försöka försvara en 1-0-ledning.

Inte helt oväntat kom kvitteringen.

– Nu är det kört, tänkte jag då.

Det skulle bli ännu mer spännande. Straffsparkar skulle avgöra rysaren.

– På alla sex straffar vi slog tänkte jag ”nu missar han”. De tio första straffarna var målvakterna inte ens nära att ta den.

Till slut kom en miss - från Fankaty Dabo i Coventry.

– Jag såg så fort han träffade bollen att han skulle missa grovt.

Halva Wembley tystnade - den andra hoppade och skrek. Luton hade gjort det - de hade gått upp till Premier League för första gången i klubbens historia.

– Det var total lycka, vi bara skrek på varandra. Jag trodde verkligen inte att det skulle gå.

Vilka är de största anledningarna till framgången?

– Den kallas 2020-gruppen (LTFC2020). Efter de stormiga åren klev supportrar in och räddade klubben från att gå omkull, Gary Sweet kom in som vd och fick ordning på ekonomin. Det gick sakta till en början, men har byggts på allt eftersom. Snart står det en ny hemmaarena klar också.

Den nuvarande hemmaarenan heter Kenilworth Road har varit deras hem sedan 1905 och har de senaste åren blivit en riktig snackis på nätet. Lite har nämligen hänt under dessa 118 år, många av platserna på ena långsidan är nötta och saknar ryggstöd. ”Läktaren” på andra sidan planen håller inte för Premier League-spel. För att ta sig in på den uråldriga arenan behöver man gena över några grannträdgårdar.

Den lilla charmiga arenan som har kapacitet för drygt 10 000 åskådare, håller inte direkt världsklass.

– Nej, den är ett ”shithole”, men det är vårt ”shithole”, skrattar Richard Bergström.

Är den så speciell som den verkar?

– Ja, den är jättespeciell. Bortasupportrarna går mer eller mindre genom någon annans trädgård för att komma in på läktaren. För tio år sedan var det haspar på toaletterna, inte vanliga dörrar utan mer som bås. Sedan ligger den så inträngt, det är motorväg på ena sidan och en järnväg på andra.

Stora underdogs

Den 12 augusti spelar Luton sin allra första Premier League-match, de inleder mot fjolårets succélag, Brighton, på bortaplan.

På oddsmarknaden är Luton klar favorit till att åka ur direkt.

– Det är en jätteöverraskning om vi inte gör det. Men precis som Gary Sweet säger, vi kommer inte att riskera ekonomin och köpa spelare för pengar vi inte har. En stor del av miljarden vi fick i och med avancemanget kommer att läggas på den nya stadion. Egentligen kom den här uppflyttningen två-tre år för tidigt. Det hade varit andra förutsättningar om arenan redan varit färdig.

Hur ska Luton hålla sig kvar?

– Det måste gå superbra i början, då har vi något att falla tillbaka på. Det kommer att bli jättesvårt, men det är bara roligt att vara i högstaligan igen. Varje år är det något lag som överraskar, det kan gå med lite flyt.

För tio år sedan var Luton utanför proffsfotbollen. Nu är de i världens bästa liga. Richard Bergströms passion för sitt favoritlag gäller oavsett division. Totalt har det blivit mellan 15-20 Luton-matcher på plats.

– Jag hoppas att jag kan se någon match på plats till hösten, då har jag sett alla divisioner, från Conference League till Premier League. Det är det nog inte många i Sverige som har, säger Richard Bergström.