Det strålar om Solens dotter – men även mörkret får skimra på Västanå

Det strålar om Solens dotter, men också mörkret skimrar när Västanå tar sig an sägner från Sameland.

En stark sagoväv spänns upp i Berättarladan denna sommar och fylls av energi och eviga frågor.

Gudarna Jubmel och Biejjie skapar hela världen av en enda liten renko: de gör jord, forsar, skogar och självaste himlavalvet. När de också skapar de första människorna, ger de dem de bästa av förutsättningar i en natur där det bara är att ta för sig av gudagåvorna.

Men det finns orm också i detta paradis. Snart är avundsjukan och missunnsamheten där och precis allt hotas: inte bara människans existens, utan hela världens!

Det är en mäktig och bitvis märklig saga om livets stora frågor som nu berättas på Västanå. Sagotrådarna löper samman till en stark sagoväv av eviga teman.

Var kommer vi ifrån? Vart är vi på väg? Och hur ska vi leva för att nå lyckan?

Samlade samiska berättelser

Solens dotter berättar om den samiska traditionens sätt att ta sig an dessa frågor. Föreställningen baseras på Valdemar Lindholms Solsönernas saga från 1909, som i sin tur bland annat bygger på berättelser som den samiske prästen Anders Fjellner (1795-1876) samlat.

Därmed blir den inte en helt sammanhållen röd tråd rakt igenom, utan snarare flera olika trådar som fogas samman, dock med stark framåtriktning. Vi får följa med från skapelsens första ögonblick och sedan bär det av på en resa där krafterna hela tiden mäts mellan ont och gott, människor och jättar, djur och fångstmän. Avund mäts mot brödraskap, egoism mot samverkan.

Lysande dotter

Andar och gudar är ständigt närvarande och kan både hjälpa och stjälpa i en värld där de mest magiska förvandlingsnummer är möjliga. En man kan förvandla sig till björn, en nåjd kan fånga en annan nåjd i en gäddas mage, en falsk pojke kan skapas av lera – och avslöjas av ett störtregn.

Över alltihopa lyser Biejjien Nietje, Solens dotter, som fått gudarnas uppdrag att vaka över människorna. Och gudarna vet att det behövs. Hon har inte minst en mäktig motståndare i Månens dotter, som alltid är redo att så split mellan bröder, få nåjder att rikta kraften mot varandra och ställa till kaos där lugn råder.

Tuva Faerden gör Biejjen Nietje som en envist värmande soldotter, som aldrig släpper sitt uppdrag, i en vacker tolkning både röstmässigt och i de virvlande danserna. Hon sprider ljus och värme närhelst hon visar sig på scenen.

Motkraften Månens dotter, Attjis-ietnie, lär dock också bli en publikfavorit i ladan i sommar. Henrietta Wallberg laddar rollen med härlig energi och ger gestalt åt en måndotter som är så medryckande förtjust i att sätta människor och andar på prov.

Högt tempo, trygg punkt

Solens dotter berättas med stark puls och högt tempo. Lena-Pia Bernhardsson utgör en trygg, fast punkt som berätterskan Máttaráhkka, men annars är det en berättelse i så gott som ständig rörelse.

Musiken manar på, dansen går med snabba fötter och höga kast.

Västanå må ha lämnat sin husförfattare Selma Lagerlöf denna sommar, men stamgästerna i publiken kommer att känna igen sig. Regissören Leif Stinnerbom och inte minst Magnus Stinnerbom som skapat musiken, håller sig troget till den berättartradition som de byggt upp på Västanå.

De närmar sig försiktigt det samiska arvet, till exempel får den som hoppas på något slags jojkfest söka annorstädes. Rent musikaliskt sticker däremot en krigarscen i andra akten ut; då närmar det sig rock´n roll i Berättarladan.

I Västanå-viset att berätta ingår också dräktmagin, där även Inger Hallström Stinnerbom handskas varligt med de samiska traditionerna, men ändå skapar en trovärdig och vacker kostymering.

Mäktig scenbild

Hela denna saga utspelas dessutom i ett sceneri där scenografen Ole Thomas Nilut skapat något mästerligt. Tillsammans med ljusdesignern Jakob Larsson bygger han upp en hel värld, som rymmer såväl fjäll som den mäktige nåjden Nahkker Guernies födelse ur is och eld. Det värmande ljuset får sin plats, men också mörkrets skimmer får lysa och locka.

Nog strålar det om Solens dotter.

Och nog hör vi hjärtats rytm, där djupt under jorden.