Hoppa till huvudinnehållet

L är ett socialliberalt parti

Publicerad:
”Min text i Tidningen NU handlade om Liberalerna som parti. Och just Liberalerna är ett socialliberalt parti och ska så förbli”, skriver Jan Jönsson, ordförande Liberalerna Stockholms stad.
”Min text i Tidningen NU handlade om Liberalerna som parti. Och just Liberalerna är ett socialliberalt parti och ska så förbli”, skriver Jan Jönsson, ordförande Liberalerna Stockholms stad.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Att konservativa ledarskribenter förfäktar konservativa idéer är inget att förvånas över. Däremot förvånar engagemanget för att definiera Liberalernas ideologi. För det är vad diskussionen i vår tidskrift Tidningen NU handlar om och mitt inlägg i NU som slarvigt och felaktigt refereras på Frykdalsbygdens debattsida 9/6.

Liberalernas uppdrag grundad i socialliberalismen slås fast i vårt partiprogram: ”Det socialliberala uppdraget är att förbättra varje individs livschanser genom att utjämna de förutsättningar som befinner sig bortom den enskildes kontroll. Politiken ska prioritera att öka friheten för dem som har minst frihet.”

För socialliberaler är staten, myndigheter och institutioner viktiga verktyg för att kunna utföra detta uppdrag, upprätthålla rättsstaten och ge stöd till de som lever i utsatthet. I min text finns inget som antyder att nationalstaten Sverige ska upplösas. Men nationalism handlar om något annat. Låt oss vända oss till Svenska akademins ordbok:

”Nationalism: stark känsla för det egna folket o. landet, tro på det egna landets företräden o. på dess rätt i intressemotsatser mot andra folk, såväl i politiskt som i kulturellt l. kommersiellt avseende m.m.; krav på att staten skall vara nationellt enhetlig; grundåskådning som framhäver det egna folket o. dess rätt l. krav gentemot andra; ofta med tanke på mer l. mindre stark aggressivitet gentemot andra folk, överdriven nationalkänsla, chauvinism”

Nationalismen hamnar ofrånkomligen i att definiera det egna folkets överlägsenhet i konflikt med andra. Motstående intressen ska mötas med aggressivitet och våld. Det är i direkt motsatts till liberalismen som har individens frihet som utgångspunkt. En frihet ger individen rätt att själv välja sin egen samhörighet utan statliga påtryckningar, men bara sträcker sig till dess att den inskränker någon annans frihet.

De som pläderar för liberal nationalism tycks mena att det finns ett starkt behov av att definiera det gemensamma svenska, men utan att konkretisera. Och det är också först då det blir svårt. Är det vördnad inför Konungen som ska vara det gemensamma? Eller allmän uppslutning kring socialdemokratin? På 70-talet hade inte HBTQ+personer inkluderats i det gemensamma. Fram till andra världskriget betraktades judar i Sverige med stor misstänksamhet. Definitionen av det gemensamma riskerar således alltid att bli för snäv.

Vad ska hända med de som inte anses passa in, för de har ju inte begått något brott? Ska de mobbas på sina arbetsplatser? Frysas ut från grannskapet? Ska de berövas rättigheter? Ska de landsförvisas? När man väl har börjat definiera ut vissa som konstiga individer utanför nationen brukar mänsklighetens kreativitet tyvärr vara stor.

Men nu handlade som sagt var min text i Tidningen NU om Liberalerna som parti. Och just Liberalerna är ett socialliberalt parti och ska så förbli. Gillar man mer konservativ liberalism finns andra partier.

Jan Jönsson, medlem i Folkpartiet/Liberalerna sedan 1991

ordförande Liberalerna Stockholms stad

Artikeltaggar

BrottJan JönssonLiberalernaMyndigheterMänskliga rättigheterPolitikStockholms kommunTidningen NU