Hockeyprofilen tackar för sig – och för stödet: ”Fick mig att fortsätta kämpa”

Han spelade sin första A-lagsmatch för Sunne IK 2003/04.

Nästan 400 matcher senare lägger Hannes Berg, 37, skridskorna på hyllan.

I en öppenhjärtig intervju förklarar trotjänaren varför. Han berättar också om sitt bästa hockeyminne, att vinna över cancern två gånger om - och det enorma stödet som följde.

– Det är mycket tack vare hockeyn som jag kände att det var värt att kämpa, säger han.

Solen skiner från en klarblå himmel över Helmia Arena. Ett stenkast därifrån har skolelever rast för en av de sista gångerna den här terminen.

Nu ska även Hannes Berg ta sommarlov. Han som varje år funnits där för Sunne IK, precis som moderklubben funnits där för honom när han behövt det som mest.

Snart 20 år har gått sedan profilen gjorde sin första A-lagsmatch för Sunne IK, som 17-åring. Då i division 1.

– Första matchen jag spelade i A-laget var en träningsmatch mot norska Manglerud Star, jag gjorde mål direkt. Jag vet att jag har kvar den pucken någonstans.

Det är inte främst som målgörare Hannes Berg satt avtryck på isen genom åren.

– Vi hade Per-Erik ”Perra” Johnsson som tränare under mitt första år i A-laget. Han sa till mig att jag skulle in och köra över allt som finns, så jag gick in och gjorde det. Det var mitt syfte, skrattar han.

Som barn var det fotboll och hockey som gällde.

– Jag hade ganska lätt för mig i fotboll, men när jag inte blev uttagen till Värmlandslaget valde jag att satsa på hockeyn. Där kom jag även med i TV-pucken, då blev det ett lätt val.

”Stort intresse”

Hannes Berg spelade snabbt till sig en ordinarie plats i Sunne IK:s division 1-lag. Parallellt spelade han i J20-laget, och studerade på hockeygymnasiet i Torsby.

– Det var väldigt mycket hockey, och det var ganska stort på den tiden i Sunne. Man fick åka runt i hela landet och spela matcher.

Sportsligt var Sunne IK ett stabilt division 1-lag under många år, från millennieskiftet hela vägen till 2010.

– Vi mötte väldigt många bra lag på den tiden, så som Örebro, Mariestad och Skövde. Det märktes att det var skillnad i budget. Vi som spelade i Sunne var tvungna att ha jobb vid sidan av.

2010-2011 blev Hannes Berg assisterande lagkapten. Sunne IK kvalade till sig ett nytt kontrakt i division 1, men degraderades ändå.

– Hockeygymnasiet lades ner och Sunne IK hade stora ekonomiska problem, de var tvungna att begära sig ner en division. Men eftersom det var för sent att anmäla sig till division 2 fick vi börja om i division 3, berättar Hannes Berg.

Ett hårt slag för Sunne IK, förstås. Det tidigare påtagliga hockeyintresset i bygden sjönk i takt med de minskade sportsliga framgångarna.

"Beskedet chockade mig”

SIK studsade tillbaka och gick upp till division 2 direkt. 2012-13 hade de ett starkt lag på pappret med spelare som Victor Ejdsell och Anders Skoog, och var nära att gå hela vägen till division 1. Men ekonomin satte stopp - igen. Sunne började om i trean.

För Hannes Berg skulle den säsongen handla om något mycket viktigare än hockeyn.

Han spelade 16 matcher under hösten, och gjorde lika många poäng. Men Hannes Berg visste att något var fel.

– Jag hade hög puls och ont i halsen hela tiden. I slutet av höstsäsongen tränade jag inte, jag spelade bara matcher. Till slut blev det så illa att jag åkte in till Torsby sjukhus, där blev jag liggande i två nätter.

Några dagar innan julen 2012 fick han beskedet - leukemi.

– Jag kommer bara ihåg att jag hörde leukemi, sedan slutade jag lyssna. Jag såg bara hur munnen på läkaren rörde sig.

– Det kom som en chock, jag trodde aldrig att det skulle vara något sådant.

Plötsligt stod Hannes Berg inför sin tuffaste och viktigaste match.

– Jag försökte tänka positivt hela tiden, men det var jobbigt att ringa nära och nära och berätta att jag inte kommer att kunna vara hemma under julen.

– Men jag hade väldigt bra doktorer och sköterskor som gav mig raka besked. De berättade vad det är jag ska gå igenom, det blev som en match i sig. Nu ska jag göra det här, sen det här.

Allt gick väldigt fort. Både cellgifter och benmärgstransplantation väntade.

– Jag testade en massa cellgifter. Första kuren tog inte på mig, inte den andra heller. Men den tredje funkade. Då var det en 23-timmarskur i fem dagar. Det var lite hårt att vara inkopplad nästan hela tiden.

Efter mer än 100 dagar i sjukhussängen blev Hannes utskriven - och säsongen 2013-14 gjorde han comeback i Sunne IK.

– Det var ett mål jag hade, jag var till och med och tränade kort efter att jag blivit utskriven. Det var knappt så att benen bar mig, men jag ville ändå vara med.

Leukemin kom tillbaka

Hannes Berg hann inte vara frisk länge. Sommaren 2014 var cancern tillbaka.

– Jag minns att jag spelade tv-spel när telefonen ringde. Det var dolt nummer, först tänkte jag inte svara för jag visste att det var från sjukhuset. När jag fick reda på att leukemin var tillbaka var det väldigt tungt eftersom jag visste exakt vad jag skulle gå igenom.

Det är vid sådana här tillfällen som idrotten visar sin kraft. För även om hockeyn fick sättas på paus för Hannes Berg, var den ständigt närvarande.

Nära vännen, Per "Poza" Ericsson, var initiativtagare ”Hannes Kamp” - ett pärlarmband som hundratals bar. Det satte fart på en stor insamlingskampanj, inte bara i Sunne utan hela ishockey-Sverige.

– Jag har fått ett otroligt stöd, det är så många människor som engagerat sig. Jag kunde knappt förstå att de brydde sig så mycket, det känns riktigt stort. Det är mycket tack vara det där stödet jag fick som jag kände att det var värt att kämpa.

Han besegrade cancern – ännu en gång – och tog sig tillbaka till hockeyn.

– Jag gav mig fan på att jag skulle spela hockey igen. Efter allt stöd jag fick genom hockeyn kändes det självklart.

Först tio år efter den senaste benmärgstransplantationen kan han bli friskförklarad. Det är cirka ett år till dess.

Vad skulle det betyda för dig?

– Det skulle vara gôtt. Samtidigt tänker jag inte så mycket på det. Jag har levt så här ganska länge, men självklart skulle jag bli glad. Någonstans i bakhuvudet vet jag att det kan komma tillbaka.

Hur har det här påverkat dig som person?

– Jag uppskattar småsaker mycket mer. Bara en sådan sak som att kunna gå in i en vanlig mataffär och handla, det kunde jag inte när jag var sjuk.

Sunne IK kommer från en succésäsong där man tog sig tillbaka till division 2 - som man inte tillhört sedan 2018-19.

Nu pratas det hockey överallt i Sunne igen, efter att sporten varit på dekis under flertalet år.

– Vi har väldigt många spelare med Sunneanknytning, det tror jag gör mycket. Sedan skrivs det mycket om laget som gör folk intresserade. Jag trodde att det skulle växa lite allt eftersom, inte direkt, men jäkligt roligt att det blev som det blev.

Slutar med hockeyn

Det blev Hannes Bergs sista säsong. Efter nästan 400 tävlingsmatcher för moderklubben tackar den hårt arbetande forwarden för sig.

– Det kom ganska naturligt. Kroppen orkar inte riktigt med längre, jag har haft ryggproblem senaste säsongerna som ställt till det ganska mycket. Jag har även en femårig son hemma som jag vill lägga ner mer tid på.

Vad som händer nu? Det vet han inte. Sportchefen Henric ”Gubben” Persson har tidigare sagt att han gärna ser veteranen i någon annan roll till hösten.

– Vi får se. Jag tror inte att jag kommer lämna Sunne IK helt.

Kommer du att sakna hockeyn?

– Ja, kanske inte just nu, men när de väl går på is vet jag att jag kommer vara sugen.

Har du helt stängt dörren för att fortsätta spela?

– Nja, vi får se, säger han och skrattar.

– Just nu känns det så i alla fall, men man vet aldrig.

Bästa hockeyminne?

– Oj....

Efter en lång betänketid.

– Jag minns juniormatcherna mot Färjestad, både i serien och DM-finalen. Då gick jag på hockeygymnasiet, och de fyllde bussar från Torsby - och även ishallen. Det var världens liv och tryck, vi lyckades slå FBK båda gångerna. Det glömmer jag inte.

När Hannes Berg cyklar hem från intervjun ringer det i telefonen. Det är andra gången på kort tid samma person ringer.

Det är sportchefen Henric ”Gubben” Persson som försöker få tag i sin gamla lagkamrat.

Den här gången får han svar.

Fortsättning följer.