Tillbaka som målskytt - efter skadehelvetet: ”Glad att jag kan spela fotboll igen”

Alina Miller är tillbaka - igen.

Drygt ett år efter sin andra korsbandsoperation gjorde hon Lysviks enda mål i hemmapremiären.

I den tredje och sista delen av ”Rehabresan” berättar Alina om det senaste halvåret, varför det blev jobbigare ju närmare comebacken hon kom och om sina personliga mål med säsongen.

– Jag är stolt över att jag klarade det, säger hon.

12 april 2022 fick Alina Miller ett nytt korsband.

Exakt ett år senare sitter hon ombytt och klar i Sparbankshallen, där Fryksdalsbygden träffar henne för den sista intervjun i artikelserien.

Det är premiärvecka för Lysviks IF i division 2 västra Svealand. I en månad har Alina Miller tränat för fullt, och redan gjort sin comeback i en träningsmatch mot Eda - hon byttes in med 30 minuter kvar att spela.

– Jag var skitnervös innan, sedan kom ett snabbt byte och helt plötsligt var jag på planen. Direkt var det någon som kastade en inkast på mig.

Vägen dit har varit lång. I den andra delen av ”Rehabresan” - oktober 2022 - gav hennes sjukgymnast, Per Ingemarsson, klartecken för Alina att börja träna med boll.

– Det var ett stort steg, men man är så klantig och klumpig i början. Det kändes inte naturligt.

Till en början var hon med på lagens träningar, men fick inte gå in i några närkamper. Successivt har Alina blivit mer och mer delaktig och i mars började hon träna för fullt.

– Det var nästan svårare att träna utan att få gå in i närkamper, det blir skevt mot lagkamraterna också. Om en spelare kommer mot mig, då måste jag stanna. Det blir väldigt konstigt. När jag fick börja träna för fullt var det en lättnad, jag tror att det släppte en spärr, då visste jag att det är okej för mig att köra hundra procent.

”Bara att köra på”

Med tanke på det skadehelvete hon har gått igenom är det lätt att man blir försiktig. Men Alina Miller hamnar inte i sådana tankebanor.

– Jag litar starkt på att jag har gjort ett bra jobb. Det sägs att det tar ett år att ta sig tillbaka från en korsbandsskada, och jag klarade mina tester. Då tänker jag att jag är där jag ska vara, då är det bara att köra på.

I förra delen berättade Alina att hon haft betydligt mer ont i sitt knä den här gången, jämfört med rehabiliteringen från sin första korsbandsskada.

– Det har jag haft senaste halvåret också, oftast dagen efter träning. Men det är ingen större fara. Jag är inte rädd för det och det är inget som hämmar mig i träning, men jag kan känna efter lite.

Det senaste halvåret skiljer sig en hel del mot det första, i Alinas långa rehabresa. Från att mer eller mindre bara hänga på gymmet, till att träna fotboll med sina lagkamrater.

– Skitkul att få vara med i träning, att få vara mer delaktig. Men det har också varit mer mentalt jobbigt. Ju närmare du kommer, desto mer jobbigt blir det för att du är så nära. Du kommer närmare för varje dag men måste ändå ha is i magen. Första halvåret visste jag att jag hade långt kvar, det var bara att styrketräna som gällde.

”Jag vet exakt vad jag ska gå igenom, det är det som nästan knäcker mig" sa Alina Miller inför sin andra korsbandsoperation på ett och ett halvt år.

Blev det en annorlunda rehabresa?

– Väldigt olika. På ett vis har jag haft en fördel eftersom jag gjort allt förut, första gången är alltid första gången, man vet inte hur det kommer att vara. Nu, med min erfarenhet, har jag vågat köra på lite mer från början, inte vara så mesig med vikterna.

– Men det har också varit tuffare eftersom jag har haft mer ont, jag har behövt anpassa mig mer, plockat bort vissa övningar som jag egentligen tycker är roliga för att få bukt på smärtan.

Att ta sig tillbaka från en korsbandsskada är fysiskt och psykiskt påfrestande. Det är inte alla som är beredda att göra det jobb som krävs.

– Det handlar om vad man själv vill. Jag har alltid haft en tydlig målsättning - jag vill tillbaka. Ska du lyckas med det måste du göra det ordentligt, det går inte att fuska. Man får offra andra saker för sin rehab, för mig har det nästan bara varit jobb, träning, äta och sova. Det känns som att jag har levt på gymmet.

Dina bästa tips till andra korsbandsskadade?

– Att ha delmål. Det kan vara småsaker som att kunna sträcka och böja knät fullt ut, gå på en promenad till större saker.

– Disciplin. Planera veckan, vilka dagar du ska träna och vad du ska göra så du inte bara lallar runt. Det är också viktigt att tillåta sig själv att ha dåliga dagar, det är helt fine att det är skit ibland, för det är det - det går upp och ner.

– Unna dig att göra roliga saker emellanåt, tänk inte bara på knät. Prata även med andra om vad du tänker och känner, det blir jättetufft att gå igenom en sådan här sak själv.

Efter ett års rehab är Alina Miller tillbaka och kan göra det hon gillar allra mest - spela fotboll.

– Jag är stolt över att jag klarade det. Sista gången jag var hos Per (Ingemarsson) blev det som en urladdning, det var så tomt efteråt. ”Jaha, nu har jag gjort det här igen” tänkte jag, och blev lite låg. Men när jag spelade min första match insåg jag varför jag har gjort allt det här, det är fortfarande lika kul att spela fotboll.

Vägrar konstgräset

Lysviks damlag har inte gjort en enda träning på Fryxellskas konstgräs under försäsongen, platsen där Alina Miller slitit av båda sina korsband. I stället har de tränat inne i fotbollshallen i Sparbankshallen eller i Munkfors.

– Tack gode gud.

Dina personliga mål med säsongen?

– Inte skada mig. Någonstans får jag vara glad att jag kan spela fotboll igen. Sen har jag höga krav på mig själv, så jag hoppas att jag kan bidra med lite mål och poäng också.

Vilket hon redan gjort. I ”hemmapremiären” på Ekebyvallen mot Gideonsberg höll hon sig framme och petade in sitt första mål sedan hösten 2021.

– Jag såg att Emelie Edqvist kom runt på kanten och då tänkte jag att jag ska ta mig in framför deras försvarare, och passningen var ju perfekt så det var bara att stöta till bollen. Glädjen var enorm när jag såg att den rullade in i mål, jag fick lite rysningar haha.

Del 1:

Del 2: