Stig Larsson säljer företagen - men går inte i pension: ”Öppen för nya affärer”

Auktioner, fastighetsaffärer och uthyrning av maskiner. Stig Larsson har haft ett hektiskt liv där arbete och fritid har flutit ihop till ett.

Nu säljer han företagen med fastigheter och maskin- och biluthyrning - men tänker inte gå i pension.

– Jag är fortfarande intresserad av att göra affärer, säger han.

Att Stig Larsson en gång i tiden blev auktionist föll sig naturligt, då hans far, Konrad Larsson, drev auktionshall på Badhusgatan. Han blev intresserad, startade Fryksdalsauktioner och började hålla egna auktioner 1986, parallellt med annat arbete.

1993 köpte han sina första fastigheter och började hyra ut lägenheter. Det var i samband med det som han fick upp ögonen för det här med maskinuthyrning. Eftersom han alltid haft näsa för affärer, insåg han snabbt att det kunde vara lönsamt. Vilket ledde till att han skrev avtal med maskinuthyrningskedjan Cramo och skaffade lokal på Järnvägsgatan. Så småningom bytte han till Hyrmaskiner och sedan fyra år tillbaka heter företaget Renta.

Detta betydde att Stig drev företaget och skötte fastigheterna på vardagarna och att stor del av kvällar och helger gick åt till auktionerna. Han åkte först ut och köpte upp och tömde dödsbon. Slängde skräpet och lastade in möbler och lösöre i ett magasin på Järnvägsgatan. Sedan var det bara att invänta nästa auktion, på logen på Kolsnäs om vintrarna och i ladan på Sundsberget om somrarna.

– Oftast fick jag tillgång till logen på Kolsnäs först på söndagsmorgnarna, timmarna innan auktionen började. Jag fick köra grejer hela morgonen, berättar han.

Hur hann du med allting?

– Säg det. Men för mig har fritid och arbete alltid varit samma sak.

I slutet av 1990-talet fick Stig ett samtal från dåvarande vd:n för Fryksdalens sparbank, Jan Sjöström. Träteknik som använt den 176 meter långa verkstadslängan på Verkstadsgatan hade gått i konkurs och Stig erbjöds att köpa fastigheten.

Men Stig var inte intresserad.

– En del av byggnaden var helt utbränd inuti efter en brand i samband med konkursauktionen, så jag visste att det såg för jävligt ut, berättar han.

Men Jan Sjöström gav inte upp.

– Det har jag tackat honom för efteråt. För då gick jag med på att åka dit och titta, berättar han.

De började gå söderut i det långa huset som byggts på i etapper genom åren, från första delen som stod klar omkring 1890 till den sista som byggdes 1986.

– Vi knallade på och det såg då inte roligt ut därinne. I delen som brunnit inuti var det mörkt, kallt, blött och svart. Det såg bedrövligt ut. Men vi fortsatte gå och när vi kom till delen som byggdes 1986, öppnade sig en 800 kvadratmeter stor hall. Då tänkte jag direkt, här kan jag ha auktioner! Det lockade mig, berättar Stig.

Det ledde till att han köpte den 4 200 kvadratmeter stora byggnaden i november 2000.

– Det var gudomligt att flytta hit auktionerna eftersom jag kunde ha lager bredvid, berättar han.

I det läget fanns en enda hyresgäst, Hamsterboa, som hyrde en mindre yta. I övrigt stod det tomt och Stig påbörjade renovering och jakten på nya hyresgäster.

Först in blev Fortum. Därefter kom Tentipi och sedan har det fyllts på efterhand. Några år senare flyttade han även in sitt företag SL Maskin och biluthyrning (Cramo). Idag är lokalerna fullbelagda av totalt nio företag. Det finns dessutom två lägenheter i norra änden.

Stig fortsatte hålla auktioner på Verkstadsgatan, fram tills för cirka elva-tolv år sedan. Auktionerna fick ett naturligt slut då Internet började ta över.

– För mig är en auktion när folk träffas, dricker kaffe och sitter och ljuger för varandra medan de väntar på utropen. I nätauktioner finns inget socialt. Det känns mer som handel och då tänkte jag, nä nu räcker det. Jag fick nog.

Idag är också värdet av gamla saker annorlunda mot på hans tid.

– Du vet, ett gammalt, originalmålat Fryksdalsskåp kunde man få 60-70 000 kronor för, för femton år sen. Idag får du väl 7-8 000. Och kopparsaker, som hade så högt värde förr, har jag hört säljs som skrot, eftersom skrotvärdet är högre. Så jag gav mig i rätt tid. Det är sorgligt att man inte längre kan få betalt för gamla, riktiga grejer, säger han.

Istället får han tänka tillbaka på många minnen från hur det var på hans tid. Allt från att komma in i ett dödsbo där det var så mycket prylar att det endast fanns små gångvägar, till att hamna i familjegräl där de anhöriga inte var överens.

– Ja, det finns många episoder. Jag skulle kunna sitta i timmar och berätta, säger han.

Uthyrning av maskiner och lägenheter har han däremot fortsatt med fram tills idag. Men nu är alltså både lägenheterna, fastigheterna på Verkstadsgatan och företaget SL Maskin och biluthyrning (Renta) sålda.

Han berättar att flera har varit intresserade av att köpa, och minns en intressent extra väl.

– Lite roligt var det när en kille kom in och sa; men du Stig, du vet väl att du är närmare 100 än 50. Jag har ju fyllt 76, förklarar han och skrattar.

Köpare av både fastigheten och Renta blev till slut Stockmark, där Niklas Hjalmarsson och Tomas Johansson är delägare.

– Det känns rätt att de tog över. Det är positivt att de som driver företaget också äger lokalen, ifall man behöver utvidga. Men det är inget 7-4-jobb de fått och det har jag sagt till pôjkera.

För Stigs del känns det som en lättnad.

– Jag har haft ansvar i alla år och är en person som vill ha kontroll. Det slipper jag nu och det känns bra. Så jag har gjort rätt, säger han.

Idag kan han titta på sitt yrkesliv och inte förstå hur han fått ihop tiden och tillvaron. Men han lockas inte av att sluta jobba helt.

– Jag kan inte sätta sig i soffan och bara se på teve. Då skulle jag inte leva länge, berättar han.

Därför hyr han numer ett 72 kvadratmeter stort kontor i lokalen på Verkstadsgatan.