Sex tjejer som träffades i småskoleåldern ses fortfarande och har julfirande varje år, i år för 40:e gången.
– Julklapparna får bara kosta 10 kronor och vi öppnar fortfarande julklapparna under bordet, säger Susanne Persdotter, Östra Ämtervik.
Susanne och Cissi Leibring förbereder julfirandet i Persdotters gamla släktgård i Örbäck. 1600-talshuset passar perfekt för julfirande i det stora lantköket.
– Jag är den 13:e generationen som bor här, vi har fått ett dokument från hembygdsföreningen med information och det är troligen ett bland de äldsta husen i området. Det har kommit fram att den första släktingen som köpte gården var Nils i Örbacken som fick köpa gården för 15 riksdaler. Det är ett jättefint hus, men mycket renovering återstår. Vi kan också säga att det spökar ibland, främst här i köket kan saker hända, säger Susanne.
Värdefull gemenskap
Vännerna berättar hur betydelsefullt det varit att bibehållit kontakten under alla år.
– Vi hade så mycket roligt tillsammans under uppväxten och blev så tajta. Vi bildade en djurklubb i tonåren och vi fick hålla till i stallet på mina föräldrars gård i Skived. Vår högsta önskan var att vi skulle få en häst att sköta om, men så blev det inte. Våra föräldrar menade att vi kunde börja med får och kaniner, så det gjorde vi, säger Cissi.
Cissi berättar ett minne som de båda skrattar högt åt.
– Det var när jag fyllde 15 år. Jag låg och sov och då kom ni hela gänget, knackade på och ledde ut mig i vardagsrummet där ni hade tagit med fåren in. De hade lappar runt halsen med grattis på. Jag blev helt chockad. Sedan gick vi ut i stallet där ni hade pyntat, gjort mysigt och bjöd på tårta mitt i natten. Det glömmer jag aldrig.
Fler minnen berättas och på träffarna pratar, tanterna som de kallar sig själva nu, i stort sett oavbrutet.
– Vi finner varandra direkt, det spelar ingen roll om vi inte har setts på ett år, det bara är och bubblar omkring oss. Vi har så roligt tillsammans, sammanhållningen har betytt mycket för oss under åren. Vi pratar också vardag, har delat både glädje och sorg som kan följa i livet. Det är många år, vi har följt varandra i yrkesval, familjebildning, barn, flyttar och så vidare, säger Susanne.
En sport att finna klapp
De plockar fram sina julklappar och lägger dem på bordet. Vedspisen är i gång, maten snart klar och inom kort kommer de andra gästerna som åker från Forshaga, Deje och Karlstad.
– Från början när vi var unga fick julklapparna kosta fem kronor styck. Den summan har vi haft kvar i många år. Till sist röstades det fram att vi kunde höja till tio kronor och så har det också varit i en hel del år. Jag har försökt att vi ska höja summan, men jag blir nedröstad, säger Susanne.
Det har genom åren blivit en sport att försöka hålla fast vid summan.
– Man har med sig det hela året. Hittar man presenter som kan passa köper man det oavsett årstid. Ibland är det rea med upp till 70% och då kan man få riktigt fina saker. Någon gång hittar man något jättefint på en loppis. Man kan säga att det blivit som en utmaning och skulle det kosta mera, säger vi bara att det kostar 12.50 och ler stilla, säger Susanne och Cissi.
Öppnas under bordet
När de var unga var det någon av tjejerna som kom på att de skulle öppna julklapparna under bordet.
– Vi förlängde utdelningen på det viset. Vi skulle också vad vi fått och därefter gissa färg! Det blir många skratt och vi har haft så roligt under alla år med detta.
Traditionen lever vidare och fortfarande efter 40 år öppnas paketen under bordet.
– I år firar vi jubileum, det är stort och vi kommer att hålla fast vid våra traditioner, säger vännerna.