Nyligen bloggade Marcus Gullström om sitt äventyr på Antarktis.
Efter det fortsatte resan där Sunnekillen gav sig ut på en turné i Sydamerika.
Här är hans egna ord om upplevelsen.
När jag ändå var i krokarna under min Antarktisresa så passade jag på att utforska Sydamerika lite mer. Jag har rest här tidigare (faktiskt när jag fyllde 30, då besökte jag Peru, Chile och Påskön).
Denna gång blev det bland annat Cali i Colombia. Jag hälsade på en barndomsvän, Jens, som jag senast träffade för tio år sedan. Det blev utflykter och jag träffade hans familj och vänner.
Efter Colombia och Antarktis blev det Argentina med Buenos Aires som betyder ungefär god luft/vind. Maradona är verkligen stor här och jag fick förklarat att den klubb han spelade i här, Boca Juniors, fick de blågula färgerna från när de skulle bestämma lagets färg efter nationaliteten på det skepp som kom först till hamnen ett visst datum. Året var 1907 och skeppet var svenskt.
Staden ligger vid Rio de la Plata som är utlopp för bland annat det vatten som är vid världens längsta vattenfall. Iguazufallen, på gränsen mellan Argentina och Brasilien. Iguazu betyder stort vatten.
Jag passade även på att besöka svenska kyrkan och skänka en extra tanke till Taube. Kändes som tiden och platsen var den rätta. Var även till Evita Perons grav (Don't cry for me Argentina).
Vidare gick resan mot Brasilien och ett besök i Amazonas där jag fick se lite av den rosa delfinen som finns här.
Här möts Rio Negro och Rio Solemois men floderna blandas inte förrän flera kilometer nedströms på grund av olika hastighet, surhet, temperatur med mera. Några upplevelser var "Catch n release" på kajman och piraya. Jag såg Cappuccinoapor och testade att vara min första idol Tarzan i lianen. Jag åt Brasilnöt, rökte Ambe som ska vara bra för mörkerseende. Jag planterade en växt och här finns många medicinalväxter och många faror. Invånarna har imponerande kunskap om sin egen miljö.
Resan avslutades i Rio de Janeiro. Som barn var Brasilien mitt första drömland att åka till. Har alltid gillat landets flagga, fotboll samt har alltid fascinerats av djungeln med djur/växtliv. Jag besökte den kända stranden Copacabana. Såg Sockertoppen, Maracana samt besökte den 30 meter höga Jesusstatyn som byggdes till 100-årsjubileet för landets självständighet 1922, så detta blev verkligen en jubileumsresa.
Jag kan föreställa mig de första sjöfararna som kom hit och fick se fina, långa, vita stränder och klipporna som höjer sig i bakgrunden. Här träffade jag ämtervikingen och kompisen från förr, Fredrik Höglund (och Dani) vilka visade mig runt där turister sannolikt inte kommer. Mycket trevligt och genuint. Det blir inte samma hets och kommers. Däremot var det galet när Brasilien vann mot Polen I slutspel. Stats/kommunanställda är lediga när det är match. Något att ta efter kanske? Hehe.
Vill också säga att jag upplevt när dom förlorade kvartsfinalen mot Kroatien.
"Dråpligheter/Trevligheter:"
– På några ställen i Brasilien fick man inte slänga toapapper i toan.
– Jag missade ett plan i Colombia/Bogota och väntade 28 timmar på flygplatsen tills nästa till Buenos Aires.
– I Colombia/Cali hade jag ej betalat handbagage. Skulle betala till en person men han visste inte hur han skulle göra så jag fick gå ombord ändå.
– Wifi på öde platser. Faktiskt så fanns det i Amazonas men endast i ett speciellt rum. På Antarktis fanns wifi om än svajigt.
– Mitt betalkort fungerade ej på en känd hamburgerkedja i Buenos Aires.
– Mitt flyg blev försenat från Manaus (Amazonas) till huvudstaden Brasilia, så jag missade anslutande flight till Rio de Janeiro, men fick i alla fall vänta i vip-lounge med mat/dryck och bekvämt möblemang.
– Jag fick ett mail från Ekebyskolan åk 4 i Sunne där de frågade om Antarktis bland annat. De hade arbetat med rymden, himlakroppar och årstider med mera och skulle även skicka frågor till Christer Fuglesang, Rymdstyrelsen och NASA. Kul att många vänner hört av sig under resan samt varit med och bidragit till min insamling.
50-årspresenten till mig varade totalt sett i en månad. Även om jag vet att det är upp till mig att ta beslutet att genomföra resan så är jag verkligen tacksam för alla på hemmaplan, som gjort denna upplevelse möjlig för mig i och med att ni ställt upp och hjälpt till. Ni vet vilka ni är. "No man is an island". Det är väldigt roligt och lärorikt att resa och upptäcka. Det är både med/motgång. Många beslut att ta, speciellt när man reser själv. Många möten med människor och några har jag fått som vänner. Hur kul det än är att resa, så är det alltid skönt att komma hem.
Marcus Gullström
Marcus om äventyret på Antarktis: ”Man får bara ta med sig minnen”Marcus, 50, reser till Antarktis: ”Går utanför min comfort zone”