Sjukdomsförföljd skidskytt fick bältros: ”Gjorde jävligt ont”

Skidskytten Emil Nykvist från Sunne är sjukdomsförföljd.

Förra vintern missade han två världscupstarter på grund av corona och inför den här säsongen har han drabbats av covid igen och smärtsam bältros.

– Hoppas jag har checkat av det mesta.

Emil Nykvist är tillbaka i landslaget efter ett år utanför och tillhör utvecklingslaget (Team Autoexperten). Under det pågående lägret i Idre försöker han hitta formen till den viktiga svenska tävlingspremiären på samma plats den 12–13 november. Därefter ska truppen till världscuppremiären i finska Kontiolahti månadsskiftet november–december tas ut.

Sviterna efter coronan i början av oktober sitter fortfarande i. Han var dålig i fyra dagar och stod över träning i ytterligare fyra.

– Jag känner att det har funnits i kroppen och att jag inte är i samma form som jag kunde ha varit, men fortfarande så bra att jag inte är orolig, säger Nykvist.

25-åringen, som tävlar för Bore i Torsby, led mer av bältrosen. Sjukdomen slog till under midsommar och sabbade tio träningsdagar.

– Jag hade nervsmärtor och alltihopa och fick medicin. Det var besvärligt ett tag.

”Bältros är en infektionssjukdom som du kan få om du tidigare har haft vattkoppor. Det är oklart vad som utlöser sjukdomen. Det är vanligt med utslag och blåsor som gör ont. Utslagen och blåsorna sitter ofta på ett område på ena sidan av kroppen”, skriver 1177.se.

”Bet ihop”

Emil Nykvist förstod inte vad som var fel och körde på som vanligt, till och med hårdare.

Han sprang Borejoggen på midsommarafton.

– Jag hade blåsor och lite ont redan då, men bet ihop.

Resultatet påverkades tydligen inte negativt.

– Jag var trea, så det gick jävligt bra.

Han trodde besvären berodde på värmeeksem.

– Det satt blåsor precis vid pulsbandet. Jag hade ont i ett revben, men hade varit ute och härjat med vattenskotern och trodde att det slagit i revbenen.

Loppet i Torsby följdes av tre dagars vila, därefter var det full fart igen.

– Jag, brorsan och några kompisar åkte åtta och en halv timmar rullskidor på måndagen. På tisdag var jag i tunneln och snurrade fyra timmar och körde styrka/löpning på eftermiddagen. Jag gjorde dryga 13 timmar på två dagar, med bältros i kroppen.

Obehagen bara ökade.

– Till slut fick jag erkänna att det gjorde jävligt ont. Jag skickade bilder till min läkare och frågade vilken salva jag skulle smörja med. Nej, du har bältros, du ska till akuten. Tisdag kväll veckan efter midsommar satt jag på akuten på sjukhuset i Torsby.

Covid – igen

Emil Nykvist världscupdebuterade i österrikiska Hochfilzen i december.

– Jag blev inkastad som reserv när Jesper Nelin blev sjuk. Jag flögs in dagen innan, landade sju–åtta på kvällen och skulle tävla elva morgonen efter. Det var kanske inte de bästa förutsättningarna. Men det var jävligt kul och jag gjorde en okej insats. Jag var inte sist i alla fall.

Sen var det slut på det roliga.

Två gånger fick han chansen ”på riktigt” i världscupen och båda tillfällena förstördes av corona. Först i österrikiska Antholz i januari, då han och Viktor Brandt blev hemskickade för att de varit utsatta för smitta av en positivt testad ledare.

– Extremt tråkigt. Det var viktigaste helgen på hela året. Jag hade formtoppat i flera veckor och tränat hela jul och nyår. När jag var hemma tävlade jag i Sverigecupen och vann med extrema marginaler.

Nästa formtopp var till världscupfinalen i Holmenkollen, men då blev han själv sjuk. Säsongen slutade i besvikelse.

– Det gör lite ont. Jag fick inte så många chanser på världscupen som jag trodde att jag skulle få.

Även om också träningsperioden inför den här vintern har naggats av ohälsa har Emil Nykvist många mil i benen.

– Jag har åkt jättemycket i tunneln i Torsby, så fort jag är hemma.

Hur många varv?

– Jag har inte räknat, men det räcker inte med hundratal, det är tusentals.

Han har från och till ingått i seniorlandslag sedan 2014.

– Jag stod utanför i fjol, av oklar anledning. Jag var väl för gammal eller något.

Besvikelsen är påtaglig.

– Det var absolut svårare ekonomiskt, men det funkade ganska bra ändå. Jag fick mycket hjälp. Jag hade Elisabeth Juudas som tränare och hon är med nu också. Men absolut har jag större uppbackning nu.

Vad är målet för den här vintern?

– Jag hoppas att jag ska åka världscup hela säsongen och bli en stabil åkare som plockar poäng. Gör jag samma resultat i världscupen som i IBU-cupen förra säsongen är jag jättenöjd. Bästa egna placeringen var tionde och ett brons i stafett.

”Taggad och redo”

Konkurrensen är stor i svenska laget så det gäller först och främst att komma med.

– Det har varit lite si och så med de där uttagningarna. Och grejen är att jag inte är med i A-landslaget.

De två loppen i Idre, kortdistans och sprint, plus tre distanser i rullskid-SM i somras är tävlingsmässig grund för uttagningen till Kontiolahti.

– Jag var trea i SM och inte många sekunder efter Martin och Sebbe i åktid. Jag tycker att ett sånt resultat borde värderas ganska högt.

Premiären på snö är också viktig, om Emil Nykvist hinner komma i form till dess.

– Hoppas jag hinner, annars att det jag gjort i sommar är såpass bra att det räcker. De vet att jag bara behöver lite mer tid sedan corona för att komma tillbaka. Jag har tagit stora steg åkmässigt och alltid varit ganska stabil skytt. Jag är ganska lugn faktiskt.

VM avgörs i Oberhof den 8–9 februari.

– Får man åka världscup och gör det bra där så är VM absolut möjligt. Det vore skitkul. Jag är taggad och redo, oavsett om jag blir nedskickad på IBU igen eller om jag får åka världscupen. Jag ska göra vad jag kan, och det kommer bli jävligt kul i vinter.