Innebandyn har länge varit en av de populäraste sporterna bland unga i Sverige.
Inför den här säsongen har det enda herrlaget i Sunne kommun över 40 spelare i sin trupp.
Ingen är under 20 år.
Hur kommer det sig? Ska vi vara oroliga?
Jag har själv spelat innebandy större delen av mitt liv; främst i Skoghalls IBK men även i Sunne IBK. I gymnasiet gick jag innebandyinriktning.
Förutom fotboll är innebandy den största lagsporten i Sverige och har varit det sedan början av 2000-talet.
Vissa kanske minns när Sunne IBK, säsongen 2015-16, tog klivet upp till division 2. I sista matchen mot Nordmarken, som slutade 13-3 till seriesegrande Sunne, spelade sju tonåringar. Lagkapten? 19-årige Joel Fallberg.
I en stark Sunne IBK-upplaga som krossade motståndet i division 3, utgjorde alltså tonåringar halva truppen och var en bidragande orsak till avancemanget.
Nu är det 2022 och Sunne IBK har inget seniorlag kvar, varken på herr- eller damsidan.
Det enda herrlaget i kommunen, Lysvik IBF, har 42 spelare - den yngsta är 20 år. Deras damlag har två tonåringar. I Sunne IBK finns det visserligen pojk- och flicklag men de är fortfarande för unga för att att spela på seniornivå.
Det kanske låter som att det gick fort utför. Jag tycker inte det. Den här utvecklingskurvan har pågått långsamt, år efter år.
Varför då? Jag säger som Lysvik IBF:s damlag när de valde att lämna Sunne IBK: det finns ingen specifik orsak.
Nej, det här handlar om en hel radda grejer som sakta men säkert sugit musten ur innebandyn i kommunen. Några viktiga punkter:
1. Ungdomar väljer i dag i högre grad att flytta från Sunne, inte minst när det är dags att börja gymnasiet. Om de fortsätter att spela innebandy finns det massa klubbar i exempelvis Karlstad.
2. Träningar. Jag vet inte hur det ser ut på andra ställen men i Sunne har det inte lockat särskilt många att träna innebandy. Dålig uppslutning och fart på träningar sätter standarden för föreningen i stort. Det är också långt ifrån optimala träningstider. Vem vill åka till Sparbankshallen klockan 21.00 en måndag? Komma hem två timmar senare, duscha och äta, sen försöka koppla av innan det är dags att sova vid midnatt. Jag tror inte att tonåringar vill det.
3. Ledare. Ett stort bekymmer för idrotten i Sunne kommun, framförallt inom innebandyn. Det finns ingen som klarar av att träna ett lag ensam, men när ingen annan ställer upp är de illa tvungna om det ska bli något lag. Det behövs fler ledare som hjälps åt och avlastar varandra. Det gynnar både dem själva och spelarna. Och det behövs passionerade ledare. I dag drar sig många för att engagera sig som ledare på grund av tidsbrist, men är ni fyra-fem stycken som gör det tillsammans, tar det inte så mycket energi och spelarna får kvalité på träningar.
I en liten kommun som Sunne behövs förutsättningar för att hålla i gång en idrott. De har inte funnits senaste åren. Den här trenden ser vi inte bara inom innebandyn. Det är en illavarslande utveckling som jag har svårt att se ska förändras de närmaste åren.
Och det här är absolut ingen kritik mot Lysvik IBF - tvärtom. Jag kan bara lyfta på hatten över hur bra de har fått ihop det. På bara två år har de gått från att starta föreningen till att nu ha två herrlag, ett A och U, samt ett damlag. De har fått mängder av killar att börja spela innebandy, mängder av spelare att återvända till sporten. Att nu ha en herrtrupp på över 40 spelare, när tillväxten ser alarmerande dålig ut, är en stor bedrift som de ska vara stolta över.
Innebandyspelare finns, det gäller bara att hitta dessa och få dem att trivas. Utmaningen för Lysvik IBF blir att få fler unga att damma av klubban och skapa en smidig väg för pojkar och flickor in i seniorinnebandyn, när de är redo för steget. Lysvik IBF ger hopp för innebandyn i Sunne kommun - men utmaningarna är många och bör tas på allvar.
Konkurrens ska lyfta nykomlingen: ”Fyran kommer passa oss bättre”