Opinionsintervju: ”Nyliberalismen var ett stickspår”

Insändare
PUBLICERAD:
Den amerikanske journalisten och författaren Adam Gopnik är Sverigeaktuell med boken Tusen små framsteg som handlar om det liberala idéarvet.
Adam Gopnik är liberal journalist och författare mest känd för att ha verkat vid tidningen New Yorker. Nu är han Sverigeaktuell med boken Tusen små framsteg som handlar om det liberala idéarvet och som ges ut av förlaget Fri tanke. Gopnik besökte Sverige mitt under brinnande valrörelse.

Den fråga svenska väljare just nu är mest bekymrade över är brottslighet och otrygghet. Vilket är det liberala receptet för att minska brottsligheten i ett samhälle?

– Det finns inte ett enkelt svar. Min hemstad New York lyckades ju öka tryggheten väsentligt under 1990-talet. Lärdomen därifrån är att det handlar om samverkande faktorer. Vissa var medvetna, som till exempel en mer aktiv polis som agerande mot småbrott enligt Broken Window-teorin. Men det fanns också andra förklaringar. Som att en ny grupp invandrare – koreanerna – öppnade många nattöppna butiker, vilket gjorde gatorna säkrare. Det finns inte någon mirakelkur mot brottslighet. Man måste hoppas på en god cirkel av många små förändringar.

I Sverige växer just nu ett nationalistiskt parti – Sverigedemokraterna – på landsbygden. Samtidigt finns det liberala partiet kvar nästan bara i storstadsregionerna. Varför går det så dåligt för liberala idéer på landsbygden?

– Det är en av de stora frågorna för den samtida liberalismen. Situationen ser ungefär likadan ut i USA, Frankrike och Östeuropa: storstäderna är progressiva och landsbygden är reaktionär. Historiskt var det inte så. Jag har funderat på om det handlar om kvarvarande religiösa strukturer. Det skulle i så fall stämma på USA och på Östeuropa men jag vet att det inte har samma förklaringskraft här i Skandinavien. Sanningen är att vi inte vet. Många säger att det är storstädernas liberala eliter som provocerar människor på landet. Men det är ju i sådana fall inte en förklaring utan ett symptom på en splittring som redan finns.

Du skriver att en offentligt finansierad skola är den mest centrala liberala institutionen ett samhälle kan ha. Har du hunnit sätta dig in i den svenska debatten om friskolor?

– Inte helt. Men vad jag förstår är det ett slags kupongsystem och det är i sådana fall bättre än hur vi har det i USA. Där finns det offentliga skolor och så finns det privata skolor för de som kan betala. Det skapar i praktiken ett två-skole-system vilket är ett gift i ett liberalt samhälle eftersom det skapar stora skillnader redan från början. Jag är för en enhetsskola. Då får man in kraften av de engagerade föräldrarna när en skola går dåligt. Samtidigt har jag haft mina egna barn på privatskolor så jag lever inte som jag lär. Många människor upplever sig fångade i systemet.

Det Liberala partiet i Sverige hade återinförd allmän värnplikt som vallöfte. Är du förvånad?

– Nej, jag tycker att allmän värnplikt passar in i den liberala demokratin. Det är en av få institutioner som visat sig kunna öka gemenskapen i ett samhälle. Det skapar också en god moral att alla är med och tar ansvar. Allmän värnplikt har i flera länder gått utmärkt att förena med liberala idéer om medborgaransvar.

I din bok väljer du att ta med socialdemokrater, som brittiske Labourledaren Clemen Attlee, som exempel på liberala förkämpar. Är det inte kontroversiellt?

– Som jag ser det är liberalismen socialdemokratins fader. Det finns ingen motsättning mellan socialdemokrati och liberalism. De har ju också samexisterat och tillsammans format samhällen både här i Skandinavien och i mitt födelseland Kanada. Jag menar att socialdemokratin hör hemma i den liberala familjen.

Du har också skrivit att vi måste bort från synen på sänkt skatt som grunden för liberalism.

– Jag menar att vi måste skilja på ekonomisk liberalism och politisk liberalism. De två har visserligen ett samband men de är inte enäggstvillingar. Backar vi tillbaka till 1990-talet hoppades många att ekonomisk liberalism med automatik skulle leda till politisk liberalism. Nu tror jag att vi med säkerhet kan säga att så inte var fallet. Det räcker med att titta på Ryssland och Kina där man infört marknadsekonomi men bibehållit och till och med ökat ett totalitärt styre. Jag tror som Adam Smith gjorde att en god marknadsekonomi bara kan utvecklas där det finns vad han kallar social sympati i botten. Vi kanske skulle säga social tillit.

Kan vi tolka dig som att det är nyliberalismen som du ogillar?

– Jag brukar inte använda den termen. I USA har den tappat sin betydelse och används mest som skällsord. Men visst, jag vill inte att det ska få definiera vad liberalism är. Det är klart att det fanns många positiva effekter med de reformer som genomfördes av politiker som Reagan och Thatcher. Inkomsterna ökade i alla grupper. Vad som bekymrar mig är att skillnaderna också ökade och stora skillnader undergräver ett liberalt samhälle. Det var därför 1800-talets liberaler kämpade för att öka den sociala och ekonomiska jämlikheten. Det är dit jag menar att liberalismen måste hitta tillbaka. Ett politiskt system som inte uppfattas som rättvist kommer inte ha legitimitet i människors ögon.

Mathias Bred/SNB

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.