Insändarsvar: Dialog innefattar lyssnande, från båda parter

Insändare
PUBLICERAD:
”Jag känner trots allt stort hopp inför framtiden", skriver läraren Linn Åslund när det gäller skolan i Sunne kommun.
Foto: Fredrik Finnebråth
Svar till bland andra Petra Svedberg.

Jag är en av de många lärare och föräldrar som valt att skriva under det så kallade Skolupproret som delades ut för någon vecka sedan. Jag är också en av de föräldrar som under våren och sommaren suttit i möten med både dig, Petra och även andra tjänstemän, rektorer och politiker i Sunne kommun för att lyfta det vi tycker är angeläget inom skolfrågan just nu. Precis som dig upplever jag att vi har haft en god dialog varför delar av ditt svar gör mig beklämd.

Mest beklagligt finner jag ditt sätt att försöka förminska oss som trots allt vågat sätta vårt namn på en skrivelse som många velat, men inte vågat, skriva under på genom att insinuera att vi skulle handla utifrån känslor snarare än fakta. Du skriver också att vi “som kommuninvånare har förmånen att [bara] belysa ett problem ur ett perspektiv” medan ert “uppdrag är att se helheten”. Detta är typiska härskartekniker som år 2022 känns ganska blasé. När det gäller uttalandet om att varsel om skriftlig varning skulle vara “mer regel än undantag” håller jag helt med dig att det är en olycklig och felaktig formulering. Mer korrekt hade varit att “Sunne sticker ut i Sverige genom att ligga i toppen gällande varsel om skriftlig varning”. Jag önskar att jag också kunde presentera statistik som styrker denna uppgift men tyvärr får den inte begäras ut av privatpersoner. Uppgifterna kommer från Lärarförbundet på både regional och nationell nivå (ej kommunal) och har bekräftats vid mer än ett tillfälle och från mer än en instans. Jag utgår från att ni som berörd kommun kan begära ut dessa uppgifter då ni så starkt ifrågasätter dem och jag hoppas verkligen att ni avsätter både lite tid och mod till att också göra det.

Jag vänder mig också mot det randomiserade sätt du väljer att presentera statistik på. Att “84 procent av medarbetarna öppet kan diskutera svårigheter på sin arbetsplats” innebär ju omvänt att hela 16 procent upplever att de inte kan det. Var sjätte anställd vågar alltså inte öppet kritisera sin arbetsplats. Är ni verkligen nöjda med det? Så här kan vi fortsätta i evighet… Kontentan är att det är svårt att bemöta och värdera statistik som tagits ur sin kontext. Det blir lätt ett beteende av att plocka russinen ur kakan för att styrka sin sak. Jag kan till exempel med några knapptryck plocka fram statistik från Skolinspektionens skolenkät från samma tidsperiod där elever i åk 5 värderar elva olika områden såsom bemötande, trygghet och studiero. Enkäten visar att Sunne kommun år 2020 låg på eller över rikssnittet inom samtliga områden och Östra skolan fick högre resultat än kommungenomsnittet. År 2022 var resultatet det omvända; Sunne kommun presterade sämre än riksgenomsnittet inom samtliga områden och Östra skolan låg under kommungenomsnittet. Detta är inte känslor och upplevelser, detta är fakta och statistik. Ändå bemöts vi med misstro när vi lyfter de stora försämringar vi upplever inom skolväsendet i Sunne under dessa år. Det är upprörande att ni inte tar till er varken av föräldrars oro eller Skolinspektionens resultat. Låt mig påminna om att Coronan, som frekvent lyfts som en orsak till svårigheter inom skolan i Sunne de senaste åren, inte drabbade Sunne exklusivt. Samtliga skolorganisationer i Sverige drabbades likvärdigt men det var Sunnes resultat som sjönk. Låt oss därför leta andra orsaker som sammanföll i tid med nedgången i resultat. Den enda punkten där Östra skolans elever år 2022 nådde upp till riksgenomsnittet i skolenkäten var under rubriken “kritiskt tänkande”. Var det kanske det vi fick se bevis på när dessa elever i våras satte ner foten och valde att strejka för att visa sitt missnöje med omorganisationer och lärarflykt?

Vad vill vi då, vi som skrivit under detta utskick? Jag kan naturligtvis inte tala för hela gruppen. Det är en stor och brokig skara med olika erfarenheter av skolorganisationen och kommunen. Säkerligen har vi också olika åsikter kring både problembilden och lämpliga åtgärder. Det som dock varit genomgående är önskan om en större öppenhet och transparens i de beslut som fattas kring skolan. Vi önskar att fler instanser med reell insikt i och erfarenhet av skolan får möjlighet att komma till tals innan beslut fattas. Vi önskar också att de åsikter som inkommer behandlas med tilltro och respekt. Slutligen önskar vi att de beslut som genomdrivits trots omfattande kritik nu i efterhand följs upp och utvärderas. Hur blev utfallet? Fanns fog för kritiken? Behöver vi se över vår beslutsgång? Öppenhet och transparens.

Jag blir mörkrädd när jag i samtal med politiker får höra hur de inför beslutet om omorganisationen av rektorsområden år 2020 blivit informerade om att önskemålet om omorganisationen kom från rektorerna själva och hur de sedan handfallna fått bevittna samtliga fyra rektorer säga upp sig i protest mot beslutet. Hur är det möjligt att det kan gå till så i vår kommun? Finns ingen kontrollfunktion? Det låter för mig som om tjänstemännen måhända har lite för stora möjligheter att själva sålla och påverka vilken information som passerar nålsögat inför viktiga beslut?

Om ni bara visste hur många lärare anställda inom Sunne kommun som under våren och sommaren kontaktat mig eller någon av de övriga som valt att investera sin tid och kraft i att försöka lyfta dessa frågor så skulle ni inte för en sekund ifrågasätta att det finns ett problem med ledarskapet i Sunne kommun. Ibland i tårar har de bekräftat den problembild vi försökt lyfta fram och sagt “jag står bakom precis vartenda ord men jag vågar inte skriva på, jag är rädd att bli igenkänd” eller “du får absolut inte säga att jag har sagt det här”. Vi kan kalla det tystnadskultur, vi kan kalla det bestraffningskultur, vi kan välja ett annat tillmäle om vi vill. Det vi däremot inte kan göra är att ignorera dess existens. Det är rent ut sagt oförskämt mot de individer som drabbats på ett personligt plan och som behövt utstå konsekvenser i både arbetsliv och privatliv, ibland även med sjukskrivningar som följd. Jag blir oerhört beklämd när jag ser hur vissa individer, både från tjänstemannahåll och från politiken, fortfarande försöker dra “detta känner vi inte igen (alltså kan det inte vara sant)-kortet”. Kärnproblemet i en tystnadskultur är just att man inte vågar prata om det av rädsla för repressalier. Om ni inte hört talas om det är det inte ett tecken på att det inte existerar, utan kanske det rakt motsatta.

Jag önskar att man från politiker- och tjänstemannahåll kunde ta sina kommuninvånare på så stort allvar att man faktiskt bekräftar den upplevelse så många av dem delar i denna fråga. Som boende i kommunen förväntar jag mig inte att allting i organisationen ska fungera perfekt, det kommer ingen verksamhet någonsin att göra. Däremot förväntar jag mig den respekten gentemot sina invånare att man i styrande position vågar granska och erkänna sina egna tillkortakommanden och därefter vidta nödvändiga åtgärder. Att förneka och sopa under mattan är förödande för tilltron till de styrande organen.

Jag känner trots allt stort hopp inför framtiden. Vi har en relativt nytillträdd kommunchef som jag ändå tror har det mod som krävs för att genomföra nödvändiga förändringar. Vi står inför en viktig rekrytering av ny skolchef i Sunne kommun, en tillsättning som kommer att ha avgörande betydelse för vilken väg skolkommunen Sunne kommer att ta i framtiden. Slutligen har vi en armé av engagerade lärare, föräldrar, företagare, kommuninvånare, politiker och tjänstemän som i grund och botten vill samma sak - att åter göra Sunne till en bra och attraktiv skolkommun som i sin tur genererar inflyttning av både arbetskraft och nya kommuninvånare. För att nå dit behöver vi dock bli bättre på just de faktorer som Sunne kommun i sin kommunvision för 2014-2025 själva pekar ut som viktiga, bland annat öppenhet, medskapande och tillit, fint sammanfattade i “Sunnemodellen - en modell att i dialog arbeta tillsammans”. Dialog innefattar dock ett visst mått av lyssnande, från båda parter.

Linn Åslund - lärare, förälder och kommuninvånare

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.