Triathlonfest i Västra Ämtervik: ”Fantastisk stämning”

Förväntningarna var stora när Västra Ämtervik Triathlon avgjordes för första gången under lördagen.

Det skulle visa sig bli den folkfest som de hoppades på.

Anna-Carin Högquist från Sunne fick stå på pallen i sitt första triathlon någonsin - och fick mersmak.

– Jag tror att det här kan bli början på en tradition i Västra Ämtervik, säger hon.

Erfarna och nybörjare. Gamla och unga.

Västra Ämtervik Triathlon lockade alla typer, och när vädret visade sig från sin bästa sida, blev det även en publikfest där många satt längs vägen och hejade på deltagarna.

En som aldrig genomfört ett triathlon tidigare är Anna-Carin Högquist, som både tränar och tävlar i crossfit.

– Målsättningen var att ta sig runt. Det är svårt att veta hur det ska gå när man aldrig testat. Vi var några bekanta som gjorde det här tillsammans, det kändes som en rolig utmaning.

Det inleddes med 400 meter simning i Fryken.

– Den var lite tuffare än jag trodde. Jag kan inte crawla men jag hade mycket adrenalin. Mjölksyran kom i slutet, jag hade underskattat den grenen lite, skrattar hon.

Sedan väntade terrängcykling i 28 kilometer.

– Det är skillnad på cykling och cykling. Jag hade en mountainbike som för ändamålet nog inte var rätt cykel, men det gick att ta sig igenom. Vissa hade ett helt annat driv.

Sist men inte minst var det löpning i åtta kilometer. Där tog Anna-Carin Högquist in placeringar och sprang i mål som trea i damklassen.

– Jag är jättenöjd, väldigt otippat. Och jag blev förvånad, tänkte att de måste ha räknat fel, skrattar hon och fortsätter:

– Roligt att få dela tredjeplatsen med Erik Nyström (samma placering på herrsidan). Vi tränar tillsammans på Klubbelva.

”Jättefint arrangemang”

Anna-Carin Högquist har bara positiva saker att säga om arrangemanget.

– Både cykel- och löpsträckan var väldigt fina. Hela inramningen i Västra Ämtervik och vid Sillegården var fantastisk. Alla peppade varandra, vissa satt längs vägen och gav oss energi. Det var synd att jag inte hann njuta mer under loppet, för det var fantastisk stämning.

– Stor eloge och all heder till VÄIF, de har gjort ett toppenjobb. Jag tror att det här kan bli början på en tradition. Det kändes som en stor succé.

Om det blir en tradition återstår att se. En som gärna ställer upp igen är Anna-Carin Högquist.

– Det var första gången men definitivt inte sista. Jag har inte tänkt på triathlon på det sättet tidigare, utan mer gjort delmoment. När man satte ihop alla deltagarna tillsammans blev det väldigt roligt.

Känslan efteråt var speciell.

– När man gick därifrån var det en euforisk känsla kring hela arrangemanget, alla var så glada och positiva.

”Vilken succé”

När FB når Maria Amneteg på Sillegården, som var med och arrangerade, är hon glad och tacksam:

– Vilken succé! Vi hade en vision om att det skulle bli en byafest, och det blev det. Jag såg bara de som stod vid Sillegården men jag hörde att det var publik längs vägarna också.

Det var också enkelt för publiken att hänga med i svängarna. Allt sändes nämligen live på en storbildsskärm i trädgården.

– Det kändes super-proffsigt.

Totalt kom 30 herrar till start i den individuella klassen, tolv damer. I lagtävlingen deltog tio lag.

– Det segrande laget hade en snittålder på 62,8, berättar Maria Amneteg.

– Simningen var speciell eftersom det var så långgrunt, man kunde gå en bra bit. Vi sa att nästa år får de simma till Östra Ämtervik i stället, säger hon på skämt.

För egen del var det en minnesvärd dag.

– Sillegården kanske inte finns kvar nästa år, många var inne hos mig i butiken där jag fick berätta lite om idén från början. Det blev nostalgiskt.

Fotnot: Affischnamnet Fredrik Häggmark kom inte till start på grund av vadskada.