Runt 500 åskådare var på plats för att se IFK Sunnes veteranlag möta ett gäng profiler från Djurgårdens guldlag 2003.
En som njöt lite extra var Andreas Svanberg, stor DIF-supporter som fick dra på sig den blårandiga tröjan.
– Det var roligt och speciellt, säger han.
Det var en profilstark invigning av Nya Kolsvik under lördagen. Inte bara på planen. Utanför, på ”VIP-läktaren”, satt sex före detta IFK Sunne-spelare som var inbjudna som hedersgäster; Yngve Johansson, Sven Ceder, Börje Rundqvist, Axel Nilsson, Eje Nilsson och Rolf Hagelin.
Några av dem spelade för IFK Sunne i den historiska 1-11-matchen mot just Djurgårdens IF 1961.
– Jag tror att jag blev skadad redan efter ett par minuter, säger Eje Nilsson och skrattar.
Hur ofta ses ni i dag?
– Inte så ofta men då och då händer det, då blir det mycket snack om fotboll, fortsätter Eje Nilsson.
De har otaliga minnen från Kolsvik, som nu alltså är historia.
– Det är blandade känslor, men jag tror att det här blir bra, säger Eje Nilsson.
Det har gått några år sedan de sprang ut på fotbollsplanen senast. Och de trivs bra som åskådare.
– Om jag skulle vara med och spela så fick jag inte komma för IFK Sunne, skojade Rolf Hagelin till speakern i halvtidspausen.
Många Arnengs
En av lördagens huvudpersoner var förstås Johan Arneng, som var tillbaka i Fryksdalen för att möta moderklubben IFK Sunne.
Han var långt ifrån den enda Arneng på planen, förutom brorsan Henrik fanns flera av såväl Johan som Henriks barn med i Djurgårdens uppställning.
Innan avspark höll Karl-Johan Adolfsson ett tal innan Nya Kolsvik invigdes officiellt med en passning från den samma till Johan Arneng.
Själva matchen i sig kommer inte rent underhållningsmässigt att gå till historien, men en stor publik såg ut att trivas i solen ändå. Målchanser fanns för båda lagen att göra mål men det förblev mållöst på Nya Kolsvik.
Helt utan nätrassel skulle dock inte åskådarna bli. Matchen avgjordes med en straffläggning där IFK Sunne vann enkelt med 4-1.
– Det var lågt tempo, samtidigt skönt att det inte blev några skador. Och det var en del målchanser, säger Carl Elfgren Nyström som även han var tillbaka där allt en gång började.
– Alltid kul att komma hem och spela i den blåvita tröjan, säger han.
”Missar inte en match”
En som verkligen trivdes var Andreas Svanberg, som inte bara är en lokal idrottsprofil i kommunen utan även en stor Djurgårdssupporter. Efter lite manfall hos huvudstadslaget fick han frågan om han ville vara med.
– Jag missar inte en match, jag följer laget jämt och åker ner och ser dem på plats ibland också.
Han minns guldsäsongen 2003 väl, även om det långt ifrån var alla från det året som dök upp i Sunne under lördagen.
– Jag följde dem jättehårt på den tiden också. Kim Källstrom var en stor idol, och det var något extra att Johan Arneng från Sunne var med i laget. Synd att det inte kom ännu fler i dag.
Hur var det att spela?
– Det var roligt och speciellt, även om det är en plojmatch så är det alltid speciellt att sätta på sig en Djurgårdströja. Kul att spela med Louay Chanko, Johan Arneng och Mackan Karlsson. Man ser att de fortfarande har touchen på bollen, och de har alltid blicken framåt hela tiden.
Vad tycker du om matchen?
– Sunne var bättre i första men vi spelade upp oss i andra halvlek och skapade flera bra lägen. Men det var en rolig match, skönt att det inte blev några skador, säger Andreas Svanberg.