Nu ligger Sillegården ute till försäljning, efter att i över ett sekel ägts av släkten Sahlström. Prislappen är på 9,5 miljoner.
– Vi har försökt att behålla Sillegården i 40 år nu. Det var ett svårt beslut att sälja, jag har känt så mycket för den här platsen. Men vi har blivit äldre och orkar inte med det längre, säger Bengt Sahlstöm.
Ända sedan Ida Sahlström köpte Sillegårdsbrunns Varmbadhus 1915 och startade restaurang och sommarpensionat, har gården funnits i släkten. Makarna Bengt och Ann-Katrin Sahlström tog över Sillegården för 40 år sedan.
– Det känns både vemodigt och sorgligt, men vi har haft fantastiska år här. Drömmen är nu att Sillegården kan fortsätta att drivas, men utan oss.
Kommer ni att ta hänsyn till det när ni säljer Sillegården?
– Ja, det kommer vi. Vi kommer att se på intentionerna, det är önskvärt om det är någon som vill driva det vidare, säger Bengt Sahlström.
Under de tre senaste somrarna har man arrenderat ut Sillegården.
– Det är min dottern Anna som tagit över efter oss. Och ensam hinner hon inte med både driften av Sahlströmsgården och Sillegården. Vi har haft Sillegården i 40 år nu, och jag känner att kraften börjar ta slut. Skulle vi ha det i 40 år till hade vi varit 120 år. Det går inte, jag hoppas att det blir en yngre kraft som tar över, säger Bengt Sahlström.
– Samtidigt är det mycket som behöver investeras och det har blivit högre krav för den här typen av anläggningar. Så vi har varken tid eller ekonomi. Men gården är så full av historia, den är en fantastisk - hade jag haft möjlighet hade jag drivit det för alltid.
Makarna har lagt ned både själ och slit i Sillegården. Bengt berättar att när de först tog över gården var den i ett sådant skick att det bland annat var 17 hål bara i restaurangtaket.
– Vi fick hjälp av ett 40-tal frivilliga, det var folk överallt som hjälpte till. Innan var det planer på att Sillegården skulle läggas ned. Men vi tänkte att vi gör ett försök, och under de första tre veckorna vi hade öppet kom det 6 000 personer.
Det blev alltså en succé, och en plats där många njutit av maten, konsten och den historiska miljön.
– Det började skrivas om oss i tidningar. En rubrik på en artikel var ”Ack Värmeland du sköna - tack för din Sillegård”, det kändes passande. Det är en idyll, säger Bengt Sahlström.