Litteraturfestivalen ska sopa bort tantstämpeln: ”Vill ta in Selma i vår samtid”

Nuckans hjärtespalt och Lesbiska ligan är två av böckerna som kommer att vara i hetluften på Loftet vid Selma Lagerlöfs minnesgård i slutet av juli.

Då är det dags igen för Litteraturfestival på Mårbacka.

Årets tema: Konst som motstånd.

Den 29 och 30 juli är festivaldagarna och raden av författare som kommer är lång: Mian Lodalen, Elin Cullhed, Malin Lindroth, Lars Andersson, Anna Nordlund, Annika Thor, Aya Kanbar, Birgitta Holm, Marit Kapla, Nina van den Brink och Olaug Nilssen samt poeterna Hanna Komar, Belarus och Olena Stepanenko, Ukraina.

Alla är aktuella samtidsförfattare och alla stämmer in på temat som arrangören Yvonne Ihmels såg tona fram i årets startfält.

– När jag tittade på författarna och de böcker som de skrivit kände jag plötsligt att det här är författare som på olika sätt beskriver ett motstånd. Det kan vara motstånd mot tvåsamheten, mot lågavlönat arbete eller folkets motstånd mot en diktatur, säger hon.

Viktig roll lyfts fram

Temat ligger förstås också i tiden, nu när så mycket står på spel i världen.

– Litteraturens roll är viktig. Den formulerar mycket av de tankegångar som finns i samhället men som man kanske inte riktigt hunnit sätt fingret på. Man kan säga att litteraturens uppgift kanske är att formulera det som händer, säger Yvonne Ihmels.

Två speciellt inbjudna författare gör detta extra tydligt: poeterna Hanna Komar från Belarus och Olena Stepanenko, Ukraina.

”Försöker glömma bort”

– Ukraina befinner sig i krig, Belarus är en diktatur. Båda är så nära vårt eget land fast vi försöker glömma bort det. Det är två poeter som var och en på sitt sätt protesterar, säger Yvonne Ihmels.

Hanna Komar tvingades fly 2021. Då hade hon fängslats i nio dagar efter en demonstration och en dikt med kritiska rader om Lukasjenko var farlig.

Olena Stepanenko bodde i Butchka och evakuerades med sin fyraåriga son efter veckor av rysk beskjutning mot staden.

Båda lever nu i exil.

– Jag tycker att de i väldigt hög grad är representanter för ett motstånd som ska leda framåt och visa oss på andra värden och värderingar, säger Yvonne Ihmels.

Straffbar kärlek

I författarraden finns fler som berättar om motstånd, på andra sätt.

– Det kan också vara om kampen för jämlikhet och rättigheter, säger hon.

Mian Lodalens senaste roman Lesbiska ligan handlar om kärlek mellan kvinnor på 40-talet:

– Om man tänker på Selma Lagerlöfs situation, att leva som kvinna och dras till kvinnor och inte kunna visa detta offentligt. Det var straffbart, påminner Yvonne Ihmels.

Nina van den Brink har skrivit en rosad biografi om Maja Ekelöf, hon som skrev Rapport från en skurhink. Hon var fembarnsmamman och städerskan som blev hyllad författare, men aldrig riktigt fick frigöra sig från städerskerollen, åtminstone inte i mediebilden av henne.

Utmanar tvåsamheten

Malin Lindroths omtyckta böcker Nuckan och Nuckans hjärtespalt utmanar tvåsamhetens norm.

– Hur kan det komma sig att vi fortfarande propagerar så ivrigt för äktenskapet och tvåsamheten när så många skiljer sig och är olyckliga? beskriver Yvonne Ihmels.

Få män i raden

Påfallande många av festivalförfattarna är kvinnor, eller kanske snarare är männen påfallande få. Det är ingen slump.

– Det finns så mycket intressant litteratur skriven av kvinnor och det finns så mycket oskriven intressant litteratur av kvinnor, säger Yvonne Ihmels.

Den oskrivna kanske kan manas fram kommande år:

– Vi skulle vilja ha skrivarverkstäder. Vi planerar för att nästa år ha professionella författare som kommer hit och har skrivarverkstad.

Bort med tantstämpeln

Att fokus på Selma Lagerlöfs Mårbacka ska ligga på litteraturen är självklart för Yvonne Ihmels.

– Det är viktigt att få bort tantstämpeln från Mårbacka. Jag menar inte det på något sätt föraktfullt, jag är själv en tant säkert i mångas ögon, och kulturtant är inget negativt begrepp, för det är kvinnor som bär upp kulturen. Det går inte att komma ifrån!

Nej, tantstämpeln handlar om ”sagotanten” Selma.

– Läser man Selma Lagerlöf ser man att det var hon definitivt inte. Vi vill ta in Selma i vår samtid. Det är samtidslitteratur vi tar hit där vi diskuterar världen ur olika aspekter.

Vad tror du att Selma Lagerlöf skulle ha tyckt om festivalen?

– Hur ska man våga uttala sig om det, säger Yvonne och skrattar.

Selma tittar uppfordrande över hennes axel, från porträttet på skrivbordet i arbetsrummet på Mårbacka.

– Jag tror att hon skulle varit lite förtjust. Kanske lite avvaktande, för att se vilka det var som vi släpat hit. Hon skulle säkert komma och göra ett besök och sitta med på första raden. I all synnerhet när Birgitta Holm och Lars Andersson diskuterar hennes betydelse för Göran Tunström.

Tredje och största

Årets festival är den tredje. Den första blev ett författarsamtal med 50 personer i publiken som sedan sändes ut digitalt. I fjol var det fortfarande pandemi; större publik tilläts, men fortsatta restriktioner.

I år ligger vägen fri på Loftet, som rymmer mellan 200 och 250 personer.

– Det känns ganska fantastiskt. Det känns som att vi börjar bli lite varma i kläderna.

Ska litteraturfestivalen bli en tradition?

– Ja, det tänker jag nog. Och större! säger Yvonne Ihmels.

Drömbokningarna

Tankar finns redan på nästa års startfält. Suzanne Brøgger kvarstår som drömbokning.

– Vi kommer att bjuda henne nästa år och vi har en stående inbjudan till Olga Tokarczuks sekreteriat och det brevet ligger i en särskild låda, det vet jag, säger Yvonne och påminner om att Tokarczuk hälsade till Lagerlöf i sitt Nobeltal.

– Hon påminde om att det var hundra år sedan en annan kvinna stod där och tog emot litteraturpriset som den första kvinnan.