Inför den här säsongen planerade tvillingarna Lisa och Linn Pettersson att lägga skorna på hyllan.
Men när nystartade Bjälveruds IK behövde folk, ställde de upp - och där blev de kvar.
I dag är de unika som de enda damspelarna i ett värmländskt herrlag.
– Värmlands Fotbollförbund sa att det var på egen risk, skrattar Linn Pettersson.
De tog sina första fotbollskliv hemma i Bjälverud. Sedan dess har Lisa och Linn följts åt på planen.
Efter många år i Torsby IF valde 25-åringarna att lämna.
– Förra säsongen tänkte vi göra vår sista säsong, sedan skulle vi båda sluta med fotboll, berättar Lisa.
Inte för att det är tråkigt.
– Det tog för mycket tid, vi ville inte sluta men matcherna var i Göteborg, Örebro med mera.
Nystart för Bjälveruds IK
I vintras kom glädjande besked från Bjälveruds IK. Efter att ha legat i dvala i fyra år återuppstod föreningen, som anmälde ett herrlag till division 7 inför pågående säsong.
Fotbollen är inte nummer ett i livet längre, om vi inte kan vara med någon träning eller match så är det okej.
En förening som ligger systrarna Pettersson varmt åt hjärtat, inte bara för att de är födda och uppvuxna där. I klubben fanns även nära och kära.
– Alla våra kusiner, brorsan och sambon spelar i Bjälverud. De behövde folk till en början för att få ihop sina träningar, så då frågade de om vi ville hänga med, säger Lisa.
På den vägen är det. Lisa och Linn fanns med i truppen på försäsongsmatcherna inför, och när det var dags för seriepremiär var de officiellt en del av laget.
– Jag har aldrig velat sluta med fotboll, men på den här nivån är det ganska kravlöst. Fotbollen är inte nummer ett i livet längre, om vi inte kan vara med någon träning eller match så är det okej. Det blev en bra lösning för oss, säger Linn.
Enligt Svenska Fotbollförbundets regelverk har det sedan år 2001 varit fritt fram för klubbar i Sverige att ha damer i herrlag oavsett vilket seriesystem laget spelar i. Däremot kan herrarna inte spela i ett damlag.
– Det var inga problem alls, Värmlands Fotbollförbund sa att det är på egen risk, säger Linn och skrattar.
Det gick snabbt att komma in i gemenskapen.
– Ja, det är tack vare spelarna som vi har fortsatt. De har varit jättepositiva. Först trodde de inte att vi skulle vilja vara med. ”Är ni seriösa, vill ni skriva över er?” undrade dem. Och ja, det ville vi så klart, säger Linn.
– Vi kände mer ”vill ni verkligen ha med två tjejer i ert lag?” säger Lisa och skrattar.
Släktträff varje träning
I Bjälveruds trupp kryllar det av bekanta ansikten för Lisa och Linn. Nästan halva truppen tillhör Pettersson-släkten, konstaterar de skämtsamt.
Förutom de två finns brorsan Henrik Pettersson, kusinerna Daniel Jakobsson, Fredrik Jakobsson och Adam Björklund. Dessutom Christoffer Jonsson Sundqvist (sambo till Lisa). Och tremänningen Robin Jakobsson Neräng.
Bjälveruds IK har precis spelat klart vårsäsongen. Lisa och Linn har fått en hel del speltid, men att gå från division 1 damer till division 7 herrar har varit en omställning.
– Allt är mycket mer fysiskt nu, alla är starkare och snabbare, säger Lisa.
– Det märks att vi har ett annat typ av spelsinne. Vi vill väldigt gärna spela fotboll, det finns en plan. Den har vi fått gå ifrån lite i division 7, fortsätter Linn.
– I Torsby var det mycket mer tänk på speluppbyggnad. Nu blir det stundtals bra spel, säger Lisa.
– Sen är det bara ”mölj” som gäller, fyller Linn i. Det finns ingen tydlig tanke.
Herrfotboll tenderar att vara mer fysisk än damfotboll, inte minst i division 7 där det inte alltid är de mest tajmade satsningarna.
Linn Pettersson bekräftar:
– I matchen mot Nykroppa var det nästan slagsmål, skrattar hon. Då kände jag att jag kanske inte ska gå in så hårt i alla situationer. En spelare i Nykroppa vågade inte ens gå in på planen för att han var rädd.
Jag har aldrig gått in och tänkt att jag är rädd för att skada mig, det har varit väldigt kul att spela med herrar.
Lisa också, men hon tycker inte att man ska oroa sig för mycket över det.
– När andra fick veta att vi ska vara med i division 7 var det många som tyckte att det kändes farligt. Ja, det kan vara det men det kan det vara för en herrspelare också. För mig har det känts väldigt bra, jag har aldrig gått in och tänkt att jag är rädd för att skada mig, det har varit väldigt kul att spela med herrar.
– Då får man gå in hårdare, ta i ännu mer, för att inte bli skadad, fortsätter Linn.
– Jag var orolig innan hur stor skillnad det skulle vara rent fysiskt. Jag märker att man blir väldigt mör efter match för i varje närkamp får man gå in på ett helt annat sätt. Nu måste man verkligen vara beredd eftersom de är större, starkare och snabbare, säger Lisa.
Munhuggs på planen
Kontrasterna är stora även på annat håll. Herrspelare hörs desto mer på planen.
– Det är en helt annan stämning, man märker det där hugget direkt mot domaren. Sådant har vi inte haft i damfotboll. Visst, damer kan också hålla på så men inte på den nivån. Men trots det är alla herrspelare vänner efter matchen. I damfotboll är vi lite mer långsinta, säger Linn.
Har ni fått några gliringar från motståndarna?
– Jag fick någon i Nykroppa. Jag blev fälld av en spelare som sedan sprang rätt in i mig efter en avblåsning. Då sa han ”det får hon tåla när hon spelar med herrar”, säger Linn.
– Annars är det mer att supportrar från andra lag tycker att det är kul att vi är med, säger Lisa.
Nu väntar sommarledighet för Bjälveruds IK. Sju matcher in på säsongen har det blivit två segrar, fem förluster och en sjätteplats i division 7 norra.
– Det har gått kämpigt men ändå varit jämna matcher, konstaterar Lisa.
– Vi har tappat matcherna i slutet. Men man får ha lite is i magen också. Vi är ett nystartat lag där alla har spelat i olika klubbar. Det kommer att bli bättre och bättre, säger Linn.
Om vi hade tillhört ett lag där vi inte känt så många hade det nog varit annorlunda, men här har man blivit väldigt trygg.
För systrarna Pettersson har Bjälveruds nystart inneburit en förlängning av deras fotbollskarriärer, som inte tar för mycket tid.
Hur mycket de än trivs i sitt nuvarande lag, finns det bitar de kan sakna från tiden i Torsby.
– I Torsby tränade man tre dagar i veckan, det blev en stor samhörighet och familj som man åkte hem till. Det är det här också, men man tappar den där nära vänskapen. Vi var alltid de som var kvar längst efter träningarna, säger Linn.
– Vi har inte omklädningsrummet eftersom vi inte byter om där. Samtidigt känner vi alla sedan innan, det är barndomsvänner eller släktingar. Då blir det något annat. Om vi hade tillhört ett lag där vi inte känt så många hade det nog varit annorlunda, men här har man blivit väldigt trygg, säger Lisa.
I Värmland finns det inga andra damer som spelar i ett herrlag. FB har kollat med Svenska Fotbollförbundet för att ta reda på om Lisa och Linn är unika även i landet, men de kunde inte svara på det.
”Många tror att man inte får”
Oavsett om de är unika eller inte finns det ytterst få i samma situation. Lisa och Linn hoppas att den siffran blir större.
– Många tror att man inte får, men det var inga problem alls. Det är ganska svårt för många damlag i dag, flera som lägger ner. Det finns många fler herrlag att välja bland. Vi tycker att det är jättekul, fler borde testa, säger Lisa Pettersson.
– Det gäller att herrlaget är ganska öppna med det och tar emot en bra. Det har de verkligen varit i Bjälverud, säger Linn Pettersson.
Krönika: Det här är grejen med lokalfotbollBjälverud förlorade stort mot serieledaren: ”Vi har en del att jobba på”