Ett steg i rätt riktning trots förlust mot Karlskoga, men Sunne IK har fortfarande ingen seger under ordinarie tid och ligger alltjämt sist i Hockeytrean.
Men problemen stannar inte där.
Hur blev det så här? Och vad kan Sunne IK göra?
Att ligga sist i Hockeytrean - den sämsta serien i Värmland - är så klart inte i närheten av den nivå som Sunne IK vill vara på.
Men det behöver inte vara så miserabelt som det kan låta, så länge det finns en riktning, en grund och en tro på vart Sunne IK som förening är på väg.
Hur menar jag då? Jo, de sportsliga resultaten är inte det primära för Sunne IK i det läget de befinner sig i.
Självklart vill de ta sig tillbaka till division 2, men ingen kan kräva att dagens spelartrupp ska ta det steget redan nu. Ännu mindre när pandemin snott huvudrollen två år i följd.
Problemet är att resultaten i matcherna är långt ifrån det enda problemet i Sunne IK i dag. När jag tittar på truppen, när jag hör tränaren Peter ”Pidde” Olsén beklaga sig över den svaga träningsnärvaron, är det inget som får mig att känna att man är på rätt väg.
Jag gillar Peter Olsén. Redan första gången jag intervjuade honom, när han tog över som tränare inför 2020-21 säsongen, fick jag en känsla av att det här en tränare som kommer att ställa krav, som inte är rädd för att röra om i grytan. Jag gillade också hans sätt att prata om att utbilda spelare. Perfekt val av Sunne IK, tänkte jag då.
Den effekten har det inte blivit - åtminstone inte än så länge.
Ärligt talat förvånar det mig. Nu blir det tydligare för varje match som går att kravbilden skiljer sig en hel del mellan ”Pidde” och hans spelare.
Hur blev det så här? Jag tror inte att svaret behöver vara så komplicerat som man kan tro.
Ishockeyn var på nedgång redan innan de åkte ur division 2 för tre år sedan. När den blytunga tillika onödiga degraderingen hände, gick luften ur. Som väntat lämnade de mest tongivande spelarna och ersattes av yngre förmågor.
Jag visste att vägen tillbaka till division 2 var lång, en omstart väntade, som kanske skulle bära frukt först om några år.
Nu har det gått snart tre år och uppförsbacken känns ännu längre i dag. Det är det som är oroväckande för Sunne IK.
Att ha ett starkt representationslag är viktigt för att föreningen ska må bra, det syns tydligt nu. Sunne IK la exempelvis ner sitt J20-lag under den långa vinterpausen, så det går inte att känna optimism över att det underifrån ser spännande ut. Någon gyllene generation runt hörnet är inte på väg.
Vad kan Sunne IK göra?
De måste få in spelare som ställer helt andra krav, ledartyper som andra kan följa efter. Man pratar mycket om att bygga långsiktigt, inte minst i den situationen Sunne IK befinner sig i.
Men de måste också få tillbaka tron - den går ofta hand i hand med sportslig framgång.
Det är svårt för Sunne IK att locka till sig nyförvärv av den karaktären som jag eftersöker. Lyckas de inte kanske dessa redan finns i truppen. Visa att ni vill förändra kulturen i laget, ta täten så rättar sig förhoppningsvis de andra i ledet. Eller så får man gå en annan väg, som Peter Olsén berättade om i dag.
Utmaningarna är många, men det gläder mig att Sunne IK verkar förstå allvaret och vill skapa en förändring. Det ska bli spännande att följa.