Den 3 december konstateras i Fryksdalsbygden, utifrån färsk statistik från SCB, att 47 procent av Sunnes invånare har passerat arbetsför ålder, det vill säga är äldre än 65 år. Den så kallade försörjnings¬kvoten rapporteras ha ökat från siffran 40 år 2000 till 47 år 2020. I artikeln konstateras att när försörjningskvoten stiger ”betyder det att färre personer ska finansiera välfärden för fler”.
Det är direkt kränkande och diskriminerande mot oss över 65 års ålder att hänföra oss till försörjningskvoten. SCB använder till och med begreppet försörjningsbördan, som också förekommit i kommunala dokument i samband med det årliga budgetarbetet.
Vi över 65 har tillsammans med våra arbetsgivare under alla aktiva år levererat in stora belopp till statskassan, för att vi vid uppnådd pensionsålder skall kunna lyfta allmän pension. Den pensionen är inget annat än senarelagd utbetalning av lön. Vi över 65 år försörjer oss med hjälp av pensionen och är ingen försörjningsbörda. Vi straffas däremot av skattesystemet, eftersom våra pensioner genom det så kallade jobbskatteavdraget beskattas hårdare än lön.
Lägg till detta, att många 65-åringar privat eller via facket har tecknat pensionsförsäkringar och ofta fortsätter att arbeta efter uppnådd pensionsålder. Det senare gäller särskilt egenföretagare, som genom att lyfta inarbetad pension och fortsätta arbeta, efter uppnådd pensionsålder, till och med levererar in mer skatt till stat och kommun efter uppnådd pensionsålder.
I stället för att se pensionärer som en försörjningsbörda bör vi i Sunne välkomna inflyttning av pensionärer till kommunen. De är allt annat än en försörjningsbörda. De kommer att berika Sunne genom att betala kommunalskatt och spendera sina pensioner i kommunen. Lägg till detta deras livserfarenhet, som på många sätt kommer kommunen till nytta.
Björn Gillberg
Hela Sunne