NWT möter tre värmländska filmare som alla har valt berättelser som legat dem väldigt nära. Och samtidigt som de har fäst kameran mot någon i deras närhet, har resultatet även blivit en spegling av dem själva.
Emily Norling berättar om varför det blev just dokumentärfilm och vad som har styrt hennes blick.
Emily Norling belönades med en Guldbagge 2020 för sin debutfilm "Allt vi äger". Filmen handlar om missbruk och medberoende, men också om vänskap och viljan att förstå sin egen bakgrund.
– För mig var det inget medvetet val från början att göra just dokumentärfilm, säger Emily Norling.
– Det var speciellt med just "Allt vi äger", hur jag hittade den berättelsen och den samtidigt hittade mig.
Det verkliga livet pågår ju samtidigt som man gräver, grottar och känner – det är inte på låtsas.
Bakgrunden till filmen, där Emily följer missbrukaren Curtis och hans vän Johan, var att hon hamnade bakom Curtis i en rulltrappa och läste meningen "Allt man äger bär man var dag" som stod skrivet med tusch på hans ryggsäck. Meningen väckte något i Emily som tog kontakt och det blev inledningen på en omtumlande vänskap.
– Egentligen var det först i slutskedet av arbetet som jag förstod att så här kan man också göra en film. Och då insåg jag att det var något som jag verkligen ville göra igen.
Känslor och minnen
Under arbetets gång tas otaliga beslut om vilka situationer som filmas och vilka scener som klipps med. Även en dokumentär kan svikta mellan fiktion och det verkliga.
– Det blir ett gränsland. Jag var delaktig både framför och bakom kameran, vilket även det nyanserar storyn. Jag växte mer och mer in i berättelsen. Det vanliga är att filmaren är en åskådare utan kontakt. Vilket gör att det snabbt blir en objektifiering av den som filmas. Hade jag varit passiv hade det blivit en helt annan film.
Vad styrde dina val?
– Att jag själv skulle vara delaktig var klart från början. Vi pratade mycket om vad filmen skulle ta upp, även om vilka känslor och minnen som Curtis och Johans problematik triggade i mig.
– I klippningen finns det tusentals val att göra. En del har att göra med en persons integritet, andra syftar till att nyansera och undvika stereotyper.
– Det är sjukt utmattande att göra dokumentärfilm om en person du har en relation till. Vissa filmer kräver ett avstånd, en distans. Men i andra fall är det omöjligt att ha den. Relationen är större än filmen, viktigare. Det verkliga livet pågår ju samtidigt som man gräver, grottar och känner – det är inte på låtsas.
Hon beskriver "Allt vi äger" som en direkt och intuitiv film.
– Jag hade ingen tidigare erfarenhet. Det är något jag tagit med mig i mitt nästa projekt som jag är i nu.
Berätta om vad du jobbar med nu.
– En långfilm med arbetsnamnet "Megaheartz". Vi har filmat sedan förra hösten, det är en blandning mellan spelfilm och dokumentär. Filmen blir nästan som en vakendröm.
Vad handlar det om?
– Det är fyra personer som inte riktigt känner varandra. Rent konkret kan jag säga att det handlar om deras hjärtslag. Filmen är en gestaltning av en stämning precis innan något förändras i ett intensivt, förvirrat skeende. Det är rätt sjukt – samtidigt som det kan kännas läskigt, nästan skräckfilmsaktigt, är det väldigt direkt dokumentärt. Och drömlikt. Vi siktar på en festivalpremiär i början av 2023.