Nu ska melankolins nyanser utforskas på Gunnerudsgården i Östra Ämtervik. Under fem söndagar i oktober diskuteras melankoli i konst, litteratur, film och psykiatri.
– Jag tänker att melankolin kan vara något slags motgift, säger Kari Løvaas.
Hon och Stella Broos arrangerar samtalsserien ”Ljusa melankolier, och mörka”.
Första tillfället ges nu på söndag, den 3 oktober, då det handlar om melankolin i konsthistoriskt perspektiv med Mikael van Reis, som är kritiker, författare samt konst- och litteraturvetare.
Sontag och von Trier
Under resten av samtalsserien ska man samtala om melankoli i arabisk litteratur (10 oktober), se Lars von Triers film Melancholia (17 oktober i samarbete med Sunne filmklubb) och resonera kring den amerikanska författaren Susan Sontags reflektioner kring melankoli, konst och etik (24 oktober). Den 31 oktober avslutas samtalsserien med ett samtal om att leva med bipolär sjukdom och om svensk psykiatri förr och nu.
– Det är ett stort spann, konstaterar Kari Løvaas.
”Melankolins månad”
Det är andra samtalsserien som arrangeras på Gunnerud. I somras handlade samtalen om natur och rätt. Nu möter man hösten med ett nytt tema.
– Temat passar årstiden. Det är melankolins månad, säger Kari Løvaas.
Nyanser av svart
I inbjudan står det att alla nyanser av melankolin ska utforskas. Själva ordet är bildat av två grekiska ord som betyder svart och galla, men svärtan till trots har melankoli inte alltid setts som något ensidigt mörkt eller ens negativt.
melankoli (grekiska melancholiʹa, av meʹlas ’svart’ och cholēʹ ’galla’), en form av depression (ne.se)
– Under renässansen kopplade man melankoli till genialitet, säger Kari Løvaas.
Konstnärlig vinkel
Den medicinska termen melankoli handlar om en tung depression, men inom kulturen finns den både i det personliga intima och i det allmängiltiga:
– I romankonst och konst över huvud taget är melankolin ofta förknippad med konstnärlig verksamhet; när man kommer ur melankolin är det ofta genom konstnärlig bearbetning. Det är intressant att man kan ta del av konst som har sin utgångspunkt i den stämningen. Men så tänker jag att det är också aktuellt i de apokalyptiska perspektiven, med klimatsorg och undergångskänsla, säger hon.
Motvikt mot det naiva
I det perspektivet kan man diskutera om melankolin borde få mer plats i dagens samhälle.
– Jag tänker att melankolin kan vara något slags motgift mot hela den kapitalistiska tillväxtideologin. Om det kommer något gott ut ur melankoli så kan det vara någon typ av realitetsorientering, som ett motgift mot det där positiva tänkandet, att ”allt går bra”, som kan vara naivt, säger Kari Løvaas.
– För unga människor som faktiskt måste förhålla sig till ting som är apokalyptiska, är det verkligen rätt att komma med ”bara tänk positivt”? Kanske det är bättre att konfrontera mörkret och tyngden och gå in i det och verkligen prata om det och vara i det mörka. Samtidigt beror det på hur det görs. Det finns också en melankoli som kan bli narcissistisk och självupptagen och det behöver vi ju inte mer av.
”En djup längtan”
Kari Løvaas betonar också vikten av att den här typen av samtal förs på landet, i en by:
– Vi ska inte behöva åka till Göteborg, Oslo eller Stockholm för att få den här typen av arrangemang, där man vågar vara djup och intellektuell, men inte på ett elitistiskt sätt.
Hon tror och hoppas att många vill delta i samtalen.
– Jag tror att det finns en djup längtan hos folk efter att få samtala om riktiga saker, om meningen med livet och såna saker och att man tar det på allvar.