Värmland inspirerade Schyfferts nya serie: "Problemet är klasskillnaderna"

Det är en mörk historia.

Om klass, utanförskap, fördomar och ren djävulskap.

Henrik Schyffert står för grundidén och gör en av rollerna i serien "Zebrarummet" där den värmländske filmfotografen Crille Forsberg står för det visuella.

Inspirationen hämtade Henrik Schyffert bland annat från den värmländska privatskolan Lundsberg.

För filmfotografen Crille Forsberg har flera av den senaste tidens projekt rört sig inom skolans värld. Projekten är trots det gemensamma ämnet väsensskilda och produktionerna i sig präglas av också av kontraster. Nyligen avslutande han arbetet med tre avsnitt av den amerikanska serien "Gossip Girl" (HBO) som nu fått en reboot. Där jobbade han nära regissören Jennifer Lynch, dotter till Twin Peaksskaparen David Lynch, och serien följer några ungdomar på en privatskola på Manhattan.

Dessförinnan gjorde han en serie – som också den involverar en privatskola – där Henrik Schyffert är initiativtagare och spelar en av rollerna. Inspelningen gjordes under fjolåret och nu har serien, som fått det något kryptiska namnet "Zebrarummet", premiär. Handlingen utspelar sig i skilda världar – här finns den lugubra privatskolan, stramt med slipsade elever, i stark kontrast till den betydligt mer sorlande, kommunala skolan.

I det fiktiva samhället där båda de här skolorna finns hittas en människa död vilket blir upptakten till ett drama som sträcker sig över åtta avsnitt.

– Idén bottnar i min egen uppväxt, börjar Henrik Schyffert och berättar om gymnasieåren i Märsta utanför Stockholm.

– I samma kommun som min gymnasieskola fanns även en privatskola. Och de båda skolorna tvingades ihop då och då under friluftsdagar, skoldiscon och liknande. Krocken som uppstod mellan de där två världarna var väldigt intressant, jag ville göra någonting om den. Det blev ett sätt att skildra Sverige av i dag, där klassklyftorna växer.

Under arbetet har Henrik Schyffert tagit del av incidenter och traditioner på flera privatskolor runt om i landet, bland annat värmländska Lundsberg som brännmärktes av den omtalade strykjärnshistorien 2013.

– Vi har hämtat inspiration från verkliga händelser, som den i Lundsberg inte minst, men också från liknande händelser i bland annat Gränna. Vi har pratat med och intervjuat människor som upplevt de här miljöerna. Men vi har såklart också använt det klassiska manustricket att hitta på.

"Problemet är klasskillnaderna"

Med några ord kan "Zebrarummet" sammanfattas med orden klass, utanförskap, fördomar och ren djävulskap.

– Framför allt utanförskap tänker jag, fortsätter Henrik.

– Människan är jävligt besatt av att få vara med i en grupp. När man känner sig bortstött från gruppen uppstår väldigt starka känslor.

Han utvecklar:

– Jag har läst intervjuer med nazister, bland annat från Värmland, som blivit avprogrammerade och lämnat nazismen som känt sig chockade över vad de själva var kapabla till att göra. För att få tillhöra gruppen. Jag tror att människan är beredd att gå väldigt långt för att känna sig viktig och som en del av någonting.

Att få med en djupare botten, något som kommenterar samtiden, är Henrik Schyffert mån om i sina projekt. Samtidigt är han noga med att påpeka att han aldrig vill skriva folk på näsan och säga vad de ska tycka eller tänka. Ambitionen är främst att göra något underhållande och spännande.

– Vi har nog varit naiva och tänkt att i Sverige är det lika för alla och jämställt, men det är inte så längre. Problemen vi har i Sverige i dag – med bland annat gängkriminalitet – det är inte så enkelt att bara peka på en som kommit hit från Kabul och tro att allt blir bra om man bara tar bort den människan. Nej, det stora problemet är klasskillnaderna, det är den verkliga segregationen. Den pågår helt öppet framför våra ögon. Sätter man alla rika barn i en skola och alla fattiga i en annan blir det problem när de i vuxen ålder ska jobba tillsammans.

– Det är kanske naivt tänkt, men förr i tiden när man hamnade på den skolan som låg närmast, då hamnade man i en salig blandning av människor. Det var i alla fall inte sämre integration då, än det är nu.

"En värld utöver det vanliga"

Henrik Schyffert gör rollen som Carl, privatskolans rektor. En karaktär han beskriver som kall och beräknande.

– Carl spelar långsiktigt enligt devisen The hand that rocks the cradle, rules the world. Han utsätter eleverna för olika saker för att han vet att om 20 år kommer de att vara näringslivsministrar och sitta i olika styrelser. Vilket han då kan utnyttja.

Crille Forsberg beskriver Schyfferts rollkaraktär som en galen fältherre. Något som förstärktes när Crille Forsberg fick idén att flytta en scen där Carl var ciceron för en stor middagsbjudning med potentiella finansiärer. Från början var scenen tänkt att spelas in i en matsal, Crille flyttade ut den på ett fält med skolan som fond.

– Crille styrde och ställde den scenen, säger Henrik Schyffert.

– Jag tänker alltid att bästa idén vinner – och Crille är extremt erfaren och duktig och har väldigt mycket att bidra med.

Crille Forsberg svarar för seriens konceptuella foto, han skapar en manual för hur serien ska se ut rent bildmässigt. Han listar Stanley Kubrick "Eyes Wide Shut" och 2001 En rymdresa" som två inspirationskällor.

– Kameran och ljuset är som en karaktär i historien. För att få tittaren att ta del av en värld utöver det vanliga vardagliga, även om det är en vardag som skildras, förklarar filmfotografen.

Ambitionen var att få det visuella språket att "kännas lite mer".

– Ja, det skulle kännas mer än vanligt. Gripa tag. Det visuella skulle berätta precis som dialogen gör.

Mörkret blev ett verktyg, med inspiration från bland annat konstnären Caravaggio fick ljuset spela på små ytor.

– I flera scener är belysningen väldigt dämpad, det skapar en känsla av ovisshet. Det är ju en thriller, en mörk story där tittaren har svårt att avgöra vilka karaktärer som pratar sanning.

"Med avsikt att överraska och beröra"

I arbetet med seriens visuella språk har han tagit några ovanlig grepp.

– Bland annat i en obduktionsscen. De är ju alltid med i liknande serier. Men i stället för att ställa en vagn med ett lik i ett klassiskt, kallt blått ljus så la jag ett rött filter på ljuset. Med avsikt att överraska och beröra tittaren. Ungefär som att undermedvetet skapa obehag.  Fotot kan väcka frågor, bidra till berättandet. Speciellt om jag inte bara göder tittaren med det vanliga – klichéerna.

Ett annat uttalat grepp var att jobba med en längre brännvidd.

– Det gör att tittaren själv får försöka skapa sig en bild av vad som händer runt om personen som är i bild. Känslan blir klaustrofobisk. Som om du tittar i en kikare, synfältet är koncentrerat på en sak.

– Tanken är att ju längre handlingen fortskrider, desto mindre blir den klaustrofobiska känslan – världen runt om karaktärerna blir större i takt med att de själva blir mindre.

Kameran är ofta närgången, ofta handhållen.

– Regissören Erik Eger gav mig väldigt fria händer med fotot. Vi skapade scener tillsammans.

"Ansvariga för livet i bild"

Kontrasten mellan att göra tv-serie i USA jämfört med en svensk produktion är stor. I "Gossip Girl" byggs en hel skola där inspelningen sker, i "Zebrarummet" används redan befintliga lokaler.

– Lustigt att både serierna handlar om ungdomar i skolmiljö och att de har mycket gemensamt samtidigt som de skiljer så markant åt. Det är ju såklart en oerhörd skillnad vad gäller budget. I USA har vi 150 personer i teamet, med "Zebrarummet" var vi kanske 25. Det är en enorm lyx att jobba som fotograf i USA jämfört med i Sverige. Men oavsett sammanhang så är det viktigt att våga göra saker utanför protokollet, testa idéer, komma med förslag och klura ut bra lösningar. Alla som arbetar med en film är ju ansvariga för livet i bild. Det finns ju en värld där som tittaren ska fängslas av.

"Zebrarummet" har premiär den 22 augusti på Viaplay. "Gossip Girl" sänds på HBO.