Mörkret och ljuset hos Göran Tunström, men också hur viktig även en liten ort kan vara för ett författarskap.
Det var två teman som kom upp när författarna Birgitta Holm och Bengt Berg möttes i ett samtal under Kulturveckan i Sunne.
Birgitta Holm är författare och professor emerita i litteratur. Hon har skrivit flera böcker om olika författare – däribland Selma Lagerlöf – och hennes senaste handlar om Göran Tunström.
”Vår ljusaste tragiker” heter boken som kom i våras och gjorde henne till en självklar gäst under den pågående Kulturveckan i Sunne.
I ett samtal på onsdagseftermiddagen, varsamt lett av författaren Bengt Berg, bjöd hon på flera ingångar till hans författarskap. De första gavs via bokens titel, där redan ordet ”vår” kräver sin förklaring.
– Sedan Fröding har vi inte haft någon annan författare som varit ”vår” som i allas, säger hon.
Riksnyhet i Rapport
Som exempel på hur omtyckt och läst Göran Tunström var, berättar hon att det blev ett inslag i Rapport, när han efter en längre paus i författandet åter hade börjat skriva.
– Det var som en lycka i hela Sverige. Han hade varit tyst i tio år, så det var en riksnyhet, konstaterar Birgitta Holm.
Ljus och mörker
Ljuset och tragiken exemplifierar hon med sina känslor när hon inför arbetet med sin bok återvände till en av Tunströms mest kända romaner: Maskrosbollen.
– I mitt minne har det varit en av de tidigaste ömsinta böckerna, där en manlig författare är sårbar och ömsint. Nu blev jag så slagen av vad svart den är. Det blev en kollision i minnet mellan det ljusa minnet och det mörka.
Men båda bilderna stämmer ju, och hon framhåller hur det hos Göran Tunström, precis som hos Selma Lagerlöf, alltid finns en känsla av att det ligger något mer under det som står ord för ord i böckerna.
Sunne har allt
På samma sätt finns ett inre och ett yttre Sunne hos Göran Tunström, där järnvägsbron mitt i samhället blir passagen där emellan. Sunne fanns med i hela hans författarskap, men Birgitta Holm framhåller hur ett möte med en Sunnebo i början av 80-talet får honom att inse något mycket viktigt:
– Han förstod att ”jag har allt i Sunne”. Hela universum kan han hålla i Sunne. Platsen bär våra känslor och känslor är knutna till plats.
– Så en författare ska inte gå över ån efter vatten då? undrar Bengt Berg och får ett leende och ett nej till svar:
– De måste över ån också! De måste ut! säger Birgitta Holm.
Dags för ett sällskap
Birgitta Holm har tidigare sagt i en NWT-intervju att Göran Tunström har blivit mer eller mindre bortglömd på senare år.
Förr slets hans böcker från hyllorna och lånades direkt de kom in. I Stockholm, berättar hon nu, är böckerna hyllvärmare på biblioteken.
I Sunne vårdas dock minnet, både av personen Tunström och författaren Tunström:
– Just nu är han mer er, säger hon.
– Din bok fyller en funktion, den inspirerar till omläsning, säger Bengt Berg.
Birgitta Holm hoppas också det, men tror att det behövs något mer:
– Ett litterärt sällskap borde finnas kring Tunström. Det är viktigt för att fortsätta odla det. Det kan ni starta här, sa hon med riktning mot publiken i församlingshemmets stora sal.