Hobbyfilmaren Martin Bergström har utifrån arkeologen Hans Olsson text ”Dödsmärkt ö i Fryken” gjort en kortfilm om Malöns historia.
– Det är en spännande plats eftersom det finns en så stor kontrast i dess historia jämfört med hur vi ser på ön i dag. Nu tänker vi på den som en plats för rekreation, bad och semester medan den förr varit både avrättningsplats och gravplats, säger Martin Bergström.
– Det är en drönarfilm som jag har gjort, jag satt i kajaken och filmade. Sedan frågade jag Hans Olsson som skrivit en artikel om Malön, om jag fick göra en film utifrån hans text, säger Martin.
Martin Bergström började att göra drönarfilmer för ett år sedan. Det har blivit några stycken med berättande inslag som går att se på Youtube, många av dem utspelar sig i Nordvärmland.
– Jag tänker att bra berättelser ska filmas, att den blir mer tillgänglig om den även finns på Youtube istället för att de bara går att googla fram, säger han.
Ett av de gravrösen som finns på Malön. Filmen gjorde Martin Bergström från kajak. Malön kan ha varit en boplats när människor levde som jägare och samlare, men när jordbruket introducerades blev Malön i stället till en gravplats.
I Hans Olssons text beskriver han hur ön troligtvis användes som en strategisk boplats under äldre stenåldern när människor levde som jägare och samlare. När jordbruket tog över blev det i stället till en gravplats. I dag finns fortfarande gravrösen kvar och man har totalt hittat 16 arkeologiska fynd på ön.
– Det som tilltalade mig var att historien om Malön går så långt tillbaka. Och att det finns så många myter och rykten, exempelvis att den skulle ha använts som ättestupa, säger Martin Bergström.
Men att ön skulle ha använts som ättestupa är fortsatt bara en myt, det är inget som det hittats några belägg för. Däremot skriver Hans Olsson om ett vittnesmål från prästen Petrus Gyllenius om en annan typ av avrättning på Malön. Den 1 augusti 1644 avrättades nämligen två syskon som haft ett sexuellt förhållande vilket lett till att ett barn fötts.
”Man lät göra ett bål, och sedan kom prästerna dit med fångarna i båt. Gyllenius nämner också att många hade kommit för att bevittna avrättningen från närområdet, men också långväga ifrån. Efter att man halshuggit de dömda, tändes bålet och med ens tog det lugna vädret slut.”, skriver Hans Olsson i texten Dödsmärkt ö i Fryken i tidskriften Populär Arkeologi.