Kristina Lundberg (C) och Linda Johansson (S) radar nu upp händelser som de tycker skall markera deras kraft, framåtanda och beslutsamhet. Man vill inte fokusera på att hitta fel och brister utan satsa framåt. De tycks också vara ensamma om att göra så enligt egen utsago.
Frågan från början har handlat om Individstöds underskott. Eftersom det inte saknats varken underlag, rapporter, muntliga framställningar från chefen för Individstöd på läget under året så kan ju knappast kritiken komma som en överraskning. Än mer konstig blir reaktionen när de tydligt deklarerat och gett tillförordnade kommunchefen i uppdrag att få balans i budgeten.
Om nu så skett borde det inte vara något problem med att redovisa vad som lett fram till underskottet. Eftersom detta pågått under lång tid måste det funnits fel och brister vilka inte enbart kan läggas till chefen för Individstöd som från början hade en underfinansierad budget. Vilka systemstöd har chefen för Individstöd haft till sitt förfogande, vilket stöd har hon fått från sin chef, helt enkelt vad har gjorts för att undvika den uppkomna situationen?
Kommunstyrelsen, där även Björn Gillberg ingår, har det yttersta ansvaret för såväl budget som arbetsmiljö. I kommunstyrelsens sammansättning politiskt där C, S har majoritet, driver alltså oppositionen frågan, märk väl, det borde vara de styrande som på heltid ägnar sin tid åt driften av kommunen.
Det heter ju att vi ska lita på våra tjänstemän, nå hur ser uppföljningarna ut som den tillförordnade kommunchefen gjort med chefen för individstöd? Vilka steg har vidtagits och hur har det följts upp? Dokumentation av händelser, prognoser avstämningar? Än så länge finns fler frågor än svar.
Deras (kommunalrådens) brist på ledarskap och organisationsförmåga skall då ersättas med exempelvis ett brobygge? Det handlar mer om att "lindra symptom än att bota sjukdomen".
Eller som min gammelmormor sa: "Tomma tunnor skramlar mest".
HELA