Under lördagen fick Göran Samuelsson ställa sig på scenen igen. Stallet på Mårbacka var slutsålt och Fryksdalsbygden ringde upp Göran mitt i repetitionerna.
– Vi försöker friska upp minnet så gott det går. Det sitter ganska bra. Vi la ner mycket jobb på föreställningen förra hösten. Man minns mer än man tror, säger han.
Det var när regissören och skådespelaren Leif Persson sa att han tyckte att Göran Samuelsson skulle göra en föreställning om bakgrunden till Packmopedsturnén som arbetet startade.
– Det var ganska många år sedan. Den handlar en del om moppeturnén men också om min bakgrund. Det är helt nytt för mig att skriva så personligt. Och att koppla ihop musiken från trettio år med musik som är helt nyskriven. Musiken får en annan mening, säger Göran Samuelsson.
Släktkrönika
Göran har skrivit manuset.
– Det är som en slags släktkrönika och hur olika generationer har lagt grunden för den man är. Jag har sett stora likheter med farfar som sadlade om från skogsarbetare och murare och blev trädgårdshandlare 1949. Ibland kan man få ett svar på varför man står där med en gitarr på magen.
Göran vill slå ett slag för det vanliga.
– Livet har lärt mig att man inte är så unik som man tror och det är ganska skönt att komma till insikt om det. Det är en hyllning till den vanliga människan.
Inställd turné
Innan pandemin hann Göran Samuelsson tillsammans med pianist Bengt Bygren göra tre föreställningar. De spelade i Björneborg, Göteborg och Säffle innan det blev tvärnit.
– Det var snopet. Det var precis att vi började känna att nu flyter det på. Jag är inte van manusstyrda saker. Det är mycket att hålla i huvudet med prat och in- och utgångar som går in i musiken.
Nytt album
Trots att turnén fick avbrytas har Göran hållit sig sysselsatt.
– Det blev ett album. Jag insåg i mars att jag redan hade sex sju låtar inspelade och då åkte jag till studion på Tjörn och spelade in mer med Bengt Bygren.
En annan Sunne-profil har bidragit på albumet.
– Det är första gången jag har ett samarbete med Magnus Stinnerbom som har arrangerat två låtar med en ny prägel.
I veckan kom också nytryckta vinyler av Görans sextonde album. Han har döpt det till TupilaK efter att ha stött på figuren under en resa till Grönland.
– Tupilak är hälften djur, hälften människa. Tyckte man illa om någon täljde man till en sådan figur och la den hos personen. Och då skulle det gå dåligt för honom eller henne.
Göran berättar att tupilaken senare fått en ny omvänd betydelse.
– Den som köper albumet kommer få evig tur och lycka, skrattar Göran.
Uttrycker sin åsikt
Många människor med scenen som arbetsplats har haft det tufft i och med restriktionerna där endast femtio personer får samlas. Göran skrev om detta på Facebook.
– Att det kan vara så olika regler är märkligt. Och namnkunnigt folk har höjt rösten, som Jonas Gardell till exempel. Det är dags att kulturens folk blir tagna på allvar.
Göran menar att många musiker ofta får höra att de bara gör det för att det är "lite roligt".
– Det handlar om vår försörjning. Vi representerar en industri som omsätter många miljarder varje år. Det är ju de runtomkring också. Folk som hyr ut scener eller teknikfirmor - alla har blivit av med jobb.
Göran tror att en höjning av restriktionerna till 150 personer skulle förändra mycket.
– Då skulle de flesta evenemang kunna genomföras. Och vid 300 personer i publiken skulle 99,9 procent av alla evenemang kunna genomföras.
Levande
Nu ser Göran fram mot att börja spela igen.
– Det ska bli skitskoj. Det är klart att man med viss tvekan närmar sig mikrofoner och instrument. Det var ett tag sedan. Det kommer aldrig bli perfekt men det är ganska skönt om det får vara levande också, avslutar Göran Samuelsson.
I september spelar Göran och Bengt på Västra Ämterviks bygdegård i Elofsrud.