Det har gått drygt två år sedan Rebecca Dahlén chockade både sig själv och travsporten när hon tog sin första V75-seger tillsammans med Minnestads El Paso - på nytt svenskt rekord.
Sedan dess har framgångarna bara fortsatt för 31-åringen från Sunne.
Möt succékusken i en stor intervju med Fryksdalsbygden, om sin svåra hästallergi, den ständiga prestationsångesten och varför vändningen kom efter att hon träffade sin sambo.
Rebecca Dahlén var både 2018 och 2019 Solvallas mest framgångsrika amatörkusk. Många av de lopp som hon vunnit har varit med Minnestads El Paso, kallad "Skalman" och som Dahlén beskriver som världens bästa häst.
Men vägen dit har inte varit spikrak.
Rebecca växte upp i Sunne. Att hästar och trav skulle visa sig bli en stor hobby, och sedermera hennes jobb, tackar hon en speciell person för.
– Jag fick min första lilla ponny när jag var sex år. Ingen i min släkt håller på med hästar men nästan alla småtjejer ville börja på ridskola. Jag fick testa att vara runt hästar hos Jenny Eriksson, som är en stor travamatör i Sunne. Där började jag och blev kvar. Utan henne hade jag nog inte börjat tävla, så det är hennes förtjänst eller fel, säger hon och skrattar.
Hur var förutsättningarna i Sunne?
– Då var det väldigt levande och bra. Vi hade bygdetrav och det var travskola några år på Gylleby. Det kändes som att ganska många var aktiva.
Hästallergi
En stor del av Rebeccas fritid under barndomen spenderades i stallet och runt om kring hästar. Det var bara ett problem - hon var allergisk mot pälsdjur.
– Men jag var envis. Nu är det så längesen men jag tyckte då att det alltid var värt det och inte några problem, även om jag kanske såg eländig ut och var snorig. Till slut gick det över och allergin växte bort.
Inför gymnasiet flyttade hon från Sunne för att gå gymnasiet i Malung.
I dag bor Rebecca Dahlén tillsammans med sambon och proffstränaren Dennis Palmqvist i Fjärdhundra utanför Enköping. De driver tillsammans ett stall på Julmyra.
När de träffades 2016 upplevde inte Rebecca Dahlén sin bästa tid som travkusk, men Dennis Palmqvist hjälpte till att överkomma vissa känslor som tyngde henne.
– Jag är ju en vinnarskalle, men att vara så tävlingsinriktad har väl varit både positivt och negativt. Det jag har haft mycket problem med har varit själva loppkörningen, och då var det ändå det jag hade mest talang för, så det blev lite fel. Jag tyckte faktiskt att det var ganska jobbigt att köra, men jag visste också att jag var bra på det. Det var hjärnspöken som dök upp, om att jag inte var tillräckligt bra i alla fall.
– Dennis hjälpte mig mycket innan loppen, han fick mig att släppa en stor del av pressen, känna mig mer påläst och att jag inte gjorde lika mycket fel som innan. Då rullade det på. Det ena föder ju det andra.
Har prestationsångesten släppt nu?
– Nej, jag kommer nog alltid att dras med det där. Jag tror kanske att jag vill vara bättre än vad som ens är möjligt. Det är nog mest min egen hjärna som ställer till det.
Blir du någonsin nöjd?
– Väldigt sällan. När jag vinner ett lopp känner jag mer att jag har gjort mitt jobb, det är snarare lättnad än glädje. Jag har lite problem med det där, men jag försöker bli bättre, säger hon och skrattar.
Sensationell första V75-seger
Det lossnade inte direkt efter att hon träffade Dennis. Först 2018 kom genombrottet - och det med besked. Dahlén körde in över 2 miljoner kronor som kusk det året (tredubbelt så mycket som 2017) och segrade i tre lopp på V75 tillsammans med Minnestads El Paso.
Den första V75-segern i karriären glömmer hon inte i första taget. Segertiden 1.11,9 över distansen 2 140 meter var nytt svenskt rekord och duon vann i överlägsen stil.
– Ett av de bästa loppen jag någonsin har kört, dessutom med min egen häst och att sätta svenskt rekord. Än i dag vet jag inte riktigt vad som hände. Det var fantastiskt.
Då måste du ha varit nöjd?
– Mer chockad! Det tog väldigt lång tid innan jag fattade vad som hände.
Utbildade sig till hovslagare
Hästar och trav tar upp en stor del av Rebecca Dahléns liv. I samma veva som succéåret 2018 blev hon dessutom klar med sin utbildning till hovslagare. Men travkarriären hade kunnat ta slut.
– Ett tag visste jag inte ifall jag skulle fortsätta med travet eller inte, därför utbildade jag mig till hovslagare för att jag ville ha någon annan grund att stå på. Det kändes som väldigt mycket jobb på något man lägger ner hela sitt liv på, som man ändå bara får mer prestationsångest av. Jag hade ett par fina hästar själv, och tänkte att när de är färdiga kanske jag också är det. Men så blev det inte, vi vart ännu fler hästar i stället.
Att jobba med sin sambo Dennis Palmqvist har både för- och nackdelar, menar Dahlén.
– Vi brukar säga att om jag skulle ha en sambo som inte höll på med det här så skulle vi aldrig ses, skrattar hon.
– Nu blir det att vi jobbar 24 timmar om dygnet, för det är jättemycket jobb att hålla på med trav. Det är inte som ett vanligt heltidsjobb där man är ledig på kvällen utan det blir många timmar på varandra hela tiden. I och med att vi delar ett intresse blir det att vi har lite olika åsikter om saker och ting. Skulle vi inte ha hästarna skulle vi nog inte bråka om något.
Hur är då en vanlig dag för en travkusk? Rebecca Dahlén berättar.
– Det börjar med stallarbete på morgonen, alltså att köra hästar, träna hästar, göra rent, ta in och allt det vanliga. Jag skor även hästar. En vanlig dag är vi färdiga runt klockan 17, men oftast är det trav på kvällen och då behöver man åka på eftermiddagen. I dag (i torsdags) ska jag till Bergsåker i Sundsvall, sista loppet går 21.45 så jag är nog hemma runt 02.30 på natten. Sedan upp i morgon igen för samma sak.
"Folk var chockade i Frankrike"
I december 2019 segrade Dahlén tillsammans med Minnestads El Paso i loppet Prix de la Cride i Frankrike.
– Jag vågade äntligen åka ner till Frankrike med "Skalman", vi hade drömt om att prova honom där. I första loppet satte vi upp Björn Goop eftersom han är världens bästa kusk, men det gick inte alls. Efter det blev jag övertalad att köra själv och då gick det jättebra.
– Att vinna lopp i Frankrike är det inte jättemånga som har gjort, särskilt inte tjejer för det är en ganska konservativ travsport där. Folk var chockade när jag dök upp, en svensk tjej som skulle köra sin egen häst. Ingen fattade någonting.
Hon tycker att travsporten är på väg att bli mer jämställd.
– Ja, absolut. Jag tror att alla unga inom travet får köra de hästar dem förtjänar, det har inget med kön att göra. Jag kanske är blåögd men jag vill tro att man får köra häst efter sin talang och inte något annat.
"Beter sig som en riktig diva"
En som Rebecca Dahlén kan prata om dagarna i ända är hennes egen häst - Minnestads El Paso. De har skördat stora framgångar på travbanorna tillsammans, men "Skalman" betyder mycket mer än så för Dahlén.
– Det bästa är hans personlighet. Han är inte bara världens bästa häst utan också den mest intelligenta. Han förstår allt och vet vad han är född till att göra för han tävlar när det ska tävlas, resten av tiden beter han sig som att han är kung överallt. Det är en riktigt skön häst, jag tror aldrig att jag kommer träffa en liknande häst igen. Han är verkligen udda och varje dag med honom är något extra.
Enligt Minnestads El Paso är tävling den bästa träningen.
– Han hatar att träna och beter sig jämt som en riktig diva. Men i tävlingar har han aldrig presterat dåligt, därför låter jag honom vara precis hur han vill övrig tid.
Har du några tips för att bli en framgångsrik travkusk?
– Först ska man ta kontakt med travskolor eller bekanta att börja hos. Sedan är det bara att vara enveten, vill man göra något så gör det. Men man får vara beredd på att lägga ner massor av timmar, för det är inget heltidsarbete, men det är få förunnat att få jobba med en sport som är en hobby.
Nu blickar Rebecca Dahlén framåt. Om ett par veckor väntar en ny resa till Frankrike. Den här gången lär inte den franska publiken höja på ögonbrynen.
– Vi ska bosätta oss där under hösten och se vad vi kan uträtta den här gången, säger Rebecca Dahlén.