En tillrättalagd ”sanning”

Insändare
PUBLICERAD:
“Sundsbergs Gård har en lika stor del i Sunne kulturliv som Mårbacka och Rottneros park”, skriver Gun-Britt Pettersson.
Foto: Karina Johansson
Så kom då förslaget i dagen som framlidna Birgitta Sjökvist fasade för, nämligen hanteringen av Sundsbergs gård. Att lägga ner verksamheten och spara futtiga 500 000:-. Uträkningen av sparet kan man ju fundera över, personalen blir ju kvar nån annanstans och kostnaden för uppvärmningen av lokaler blir kvar men utan några intäkter.

Men jag tar det ifrån början. Jag som skriver denna insändare heter Gun-Britt Pettersson, mångårig vän till Birgitta. Först genom Frykenteatern, sen som sekreterare och ledamot i styrelsen för stiftelsen Sundsbergs gård, och de sista åren även som god vän. Under de sista levnadsåren besökte jag henne flera gånger per månad både i hemmet och senare på Hagen. Hon berättade mycket för mig, både om sitt liv och senare om sina funderingar om framtiden. Inte hennes egen framtid, den var begränsad visste hon då hon närmade sig 100 år. Nej, det var Sundsbergs gårds framtid hon menade. Hon förstod att framtiden för gården var hotad, det sa hon många gånger till mig men jag försökte lugna henne med orden att gården har sin plats i Sunne kommuns kulturliv och att den skulle bli kvar. Kvar i min mage fanns dock en oro att det hon sa kunde vara sant.

Hennes önskan var att göra bostadshuset till ett Birgittamuseum och att behålla det intakt med alla inventarier och även låta det ingå i verksamheten på Sundsberg. Det sa hon och det skrev jag ner i mina anteckningar sista sommaren som hon levde. En underbar tanke tyckte jag och även de andra i styrelsen. Ordförande i styrelsen Inger Grankvist skrev till kommunen och framförde denna önskan men fick inget svar trots påtryckningar från hennes sida. Och med facit i handen förstår vi ju varför, kommunen hade inga tankar på att tillmötesgå hennes önskan.

Nu vill man avyttra gården och lägga ner all verksamhet bland annat med motiveringen att kommunen kan göra som dom vill med gården då den skulle vara inköpt av dem. Detta är en enda stor lögn, en tillrättalagd ”sanning” för att passa in med kommunens syften. Hanteringen av gården och makarna Sjökvists donation är välkänd av väldigt många men trots detta så påstås det att gården köptes av kommunen. Birgitta berättade följande och det finns dokumenterat att makarna Sjökvist donerade gården till Sunne kommun då paret inte hade några egna barn. Inte heller Tores bror Göran hade familj. Man fattade beslutet att donera gården till Sunne eftersom makarna då trodde att gården skulle vara i säkra händer och fortleva. En hake dök då upp och det var gåvoskatt. För att komma undan den så köpte kommunen en bit skog för summan 1,4 miljoner och då kom man undan gåvoskatten. Dessa pengar placerades på så sätt att summan kunde användas till gårdens verksamhet. Så att hävda att gården köptes av kommunen är alltså en ren lögn. Lika mycket lögn som att påstå att ”det regnade hela dagen trots att det endast kom några droppar på förmiddagen”.

Birgitta var en mycket intelligent och skärpt kvinna. Hon vänder sig med stor sannolikhet i sin grav nu när hon förstår vad som är på väg att hända. Hon sa många gånger till mig att hon var trött på att leva men hon ville fortsätta leva för att kunna bevaka gården och dess framtid. Som hon sa, så länge jag lever kan inte kommunen göra något med gården mot min vilja.

För att stärka gårdens fortlevnad så bildades en stiftelse med stadgar. I stadgarna kan man läsa att gården skall bevaras för all framtid. En stark stiftelse med starka stadgar gör att kraven på kommunen blir tydliga. Sunne kommun kan inte göra som dom vill med Sundsberg då stiftelsen med stadgar står över deras intention. Med detta vill jag säga att nu får det vara nog med lögner om att gården ”köptes” av kommunen.

Till Sunnes befolkning vill jag rikta följande uppmaning. Utnyttja gården till max, besök utställningar av både tavlor och annat. Besök museerna och lär er mer om gårdens historia. Ta en gofika hos personalen, handla julklappar. Strosa omkring, flanera och insup den fina atmosfären. Tänk er in i vad som kan ha hänt på gården, alla människor som har arbetat och bott här. Gården är en del i den svenska litteraturen då Marianne Sinclair bodde här, för evigt inskriven i Selmas författarskap. Gården har en lika stor del i Sunnes kulturliv som Mårbacka och Rottneros park men glöms ändå bort trots sitt fina läge.

En riktad fråga till Centerpartiet i Sunne. Vart tog alla yngre förmågor vägen som fanns med på vallistorna? Jag vet att Emil Johansson fanns högt upp och fick många röster men lika fullt fick han inte ett enda uppdrag. Är det så här man värnar de ungas politiska ambition? Här finns unga personer som vill göra skillnad och dra sitt strå till stacken men motarbetas. Kvar blir det äldre gardet som visserligen besitter politisk kunskap men saknar nytänk. Jag ser för övrigt att Sunne har tappat ytterligare 44 personer i sin befolkningsstatistik. Dom kanske har flyttat till Munkfors där man ökat med ungefär samma antal personer. Där finns framtidstro och nytänk. Det trodde man aldrig skulle ske i Munkfors. Men där ser man.

Gun-Britt Pettersson

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.